tisdag 14 november 2017

Semesterläge

Såååå.....jag har tagit mig några dagars semester från jobbet och begett mig söderut i landet till för mig okända Växjö.
Typiskt nog har jag dragit på mig nån skit så här sitter jag nu, frusen, med benvärk, halsont och svullnad på utsidan av halsen.
Kanske inte riktigt vad jag hade planerat för men jag får bara acceptera det, ta det lugnt, sova ut, och se till att få i mig vitaminer.

Det är ingen snö på marken här nere, men det var frost i morse och kom lite snö innan det övergick till regn.

Nu blir det närmast soffläge med filt och film.

söndag 29 oktober 2017

Färg i tillvaron

Förr i tiden hade jag en kompis som utbildade sig till frisör. Jag var hennes främsta "offer" och jag ställde alltid upp som träningsobjekt under hennes utbildning.
Det kunde resultera i både det ena och det andra. Ibland bra, ibland mindre bra. Men vi hade väldigt roligt under den tiden och mitt hår klarade av mycket må jag säga.

Jag har i perioder bytt hårfärg på olika sätt. Både på det traditionella sättet hos frisör, även på egen hand genom diverse blekingar och färgningar.
När jag var liten var jag naturligt blond. Sen blekte jag slingor. Första gången som jag skulle tona håret var jag med om det klassiska misstaget, att lägga en brun toning på ett blekt hår. Det går inte, det skiftar i grönt. Ju mer det tvättades, desto grönare blev det.
Efter det lärde jag mig att man måste sätta rött i först, eller välja en brun färg med rött inslag.

Med tiden blev jag lite lugnare. Lät håret vara mörkt under en lång tid. Sen i våras ledsnade jag på det och bestämde mig för att bli blond.


Men nu är det alltså dag igen. I morgon har jag tid hos frisören och kommer att återgå till det mörkare - i alla fall för ett tag.

torsdag 26 oktober 2017

Första snön

Första snön har kommit. Om den är här för att stanna återstår att se men det blir åtminstone ljusare ute vilket är skönt.


Jag fick ordentligt med julkänsla i och med detta och längtar tills det är lagligt att börja pynta.

När är det egentligen man kan börja utan att klassas som galen?

torsdag 12 oktober 2017

Mitt råd till en 7 åring

Om jag hade kunnat ge mitt 7 åriga jag en massa råd så hade jag velat det. Dela med mig av allt jag lärt mig genom åren. Vad som är viktigt, och vad som är totalt oviktigt.


Lilla gumman, du behöver inte vara så blyg och försiktigt som du är. Ta plats! Le på skolfotot trots att du tappat tänder, var stolt över kläderna som din mamma sytt åt dig. Det är okej att stå ut och inte ha samma kläder som alla andra.
Du växer upp i mahjongjacka, hemstickade mössor, graningekängor och manchesterbyxor. Du vill ha snowjoggings, mjukisdresser från New Maxim och köpesmössa med stor tofs. Men faktum är att du är så mycket coolare än alla andra, även om du inte känner så just nu.

Jag önskar att jag kunde säga till dig att allt kommer att ordna sig, för det gör det i slutändan. Du kommer att få uppleva både bra och dåliga saker, gå igenom svårigheter. Saker som gör så att det känns som att livet tar slut, men det fortsätter. Ge aldrig upp!

Var inte rädd för att visa vem du är. Lek med Barbie så länge du vill, skita ner dig, plurra och bygg snökojor! Våga "misslyckas" genom att färglägga utanför linjerna, det behöver inte vara så jäkla noga jämt.
Spara inte saker till det perfekta tillfället, för det kommer aldrig. Gör NU till det perfekta tillfället.
Var inte rädd för att stå upp för dina åsikter, oavsett vad andra tycker. Det finns inga rätt och fel.
Våga lita på magkänslan.
Du har fått en gåva, du kan känna in saker som inte alla kan. Lita på den känslan och ifrågasätt inte. Du kommer att ha stor nytta av den även om den ibland ställer till det för dig. Lär dig istället hantera den förmågan.
Var stolt över det du lyckas med och gräm dig inte så mycket för alla misstag. Oroa dig inte för allt som "kanske kan hända". Njut istället och ha så roligt du kan!

Var modig, våga testa, utmana dig själv och dina rädslor - det kommer löna sig i slutändan.
Tålamod kan jag egentligen inte råda dig till eftersom jag fortfarande är väldigt dålig på det, men jobba på det. Det är det enda jag kan säga. Det finns ett öde och det som är meningen ska hända i ditt liv kommer att hända.

onsdag 11 oktober 2017

Reportage

Idag var de här från VK för att göra ett hemma hos reportage och ett reportage om mina Lunafigurer. Ser med spänning fram emot resultatet och hoppas att jag inte framstår som en komplett galning.


Håller tummarna!

söndag 8 oktober 2017

Sköna söndag

Idag har det varit en sådan där skön söndag. Extra bra blev det när Evelina kom förbi. Vi gick en promenad ute i skogen, drack kaffe, käkade bullar och godis....och testade mint-snus!

Att bara sitta så där och snacka om allt mellan himmel och jord, skratta och bara kunna vara sig själv är underbart och värt allt!
Tack för att du står ut med mig Evve!

Kiwi och hennes extra matte!

lördag 7 oktober 2017

Here´s the result from the Texas jury

Jag har fått svar på min DNA test och det var minst sagt oväntat svar. Nu hade vi ju alla dragit till med lite olika gissningar. Så här hade vi gissat:

Min mammas gissning:
70% skandinav
10% mellaneurope
10% nordeurope
10% ryss

Min pappas gissning:
30% skandinav
45% nordeurope
10% ryss
15% sydeurope

Min gissning:
50% skandinav
30% nordeurope
10% ryss
5% same
5% asiat

Mailet kom en kväll när jag precis lagt mig. Jag var lite nervös om jag ska erkänna och resultatet gjorde att jag hade svårt att somna den kvällen. Drömde mardrömmar på natten.
Jag har släktforskat lite för länge sedan. Anledningen till att jag slutade var att jag körde fast vid en ort som i kyrkböckerna var nämnt som Pleskorn. En ort som inte finns idag. Antingen har den bytt namn eller så var den felstavad i registren.
Hur som helst så har jag alltid fått veta att vår släkt på min pappas sida kommer från Tyskland, Polen och Rysslandshållet. Min farfars farfar kom från Estland.

När jag då läser mina resultat och får veta att jag inte har några som helst kopplingar till dessa områden börjar ju hjärnspökena röra sig i huvudet.
Dagen efter bjöd jag hem min mamma för att ställa frågan: Är Kenth min pappa? På riktigt? Skulle du säga om det inte var så?
Hon hävdade att det var han som var min pappa till 100%. Jag är varken adopterad eller ett hittebarn.
Ja, vad ska man tänka när resultatet såg ut så här: