torsdag 12 oktober 2017

Mitt råd till en 7 åring

Om jag hade kunnat ge mitt 7 åriga jag en massa råd så hade jag velat det. Dela med mig av allt jag lärt mig genom åren. Vad som är viktigt, och vad som är totalt oviktigt.


Lilla gumman, du behöver inte vara så blyg och försiktigt som du är. Ta plats! Le på skolfotot trots att du tappat tänder, var stolt över kläderna som din mamma sytt åt dig. Det är okej att stå ut och inte ha samma kläder som alla andra.
Du växer upp i mahjongjacka, hemstickade mössor, graningekängor och manchesterbyxor. Du vill ha snowjoggings, mjukisdresser från New Maxim och köpesmössa med stor tofs. Men faktum är att du är så mycket coolare än alla andra, även om du inte känner så just nu.

Jag önskar att jag kunde säga till dig att allt kommer att ordna sig, för det gör det i slutändan. Du kommer att få uppleva både bra och dåliga saker, gå igenom svårigheter. Saker som gör så att det känns som att livet tar slut, men det fortsätter. Ge aldrig upp!

Var inte rädd för att visa vem du är. Lek med Barbie så länge du vill, skita ner dig, plurra och bygg snökojor! Våga "misslyckas" genom att färglägga utanför linjerna, det behöver inte vara så jäkla noga jämt.
Spara inte saker till det perfekta tillfället, för det kommer aldrig. Gör NU till det perfekta tillfället.
Var inte rädd för att stå upp för dina åsikter, oavsett vad andra tycker. Det finns inga rätt och fel.
Våga lita på magkänslan.
Du har fått en gåva, du kan känna in saker som inte alla kan. Lita på den känslan och ifrågasätt inte. Du kommer att ha stor nytta av den även om den ibland ställer till det för dig. Lär dig istället hantera den förmågan.
Var stolt över det du lyckas med och gräm dig inte så mycket för alla misstag. Oroa dig inte för allt som "kanske kan hända". Njut istället och ha så roligt du kan!

Var modig, våga testa, utmana dig själv och dina rädslor - det kommer löna sig i slutändan.
Tålamod kan jag egentligen inte råda dig till eftersom jag fortfarande är väldigt dålig på det, men jobba på det. Det är det enda jag kan säga. Det finns ett öde och det som är meningen ska hända i ditt liv kommer att hända.

onsdag 11 oktober 2017

Reportage

Idag var de här från VK för att göra ett hemma hos reportage och ett reportage om mina Lunafigurer. Ser med spänning fram emot resultatet och hoppas att jag inte framstår som en komplett galning.


Håller tummarna!

söndag 8 oktober 2017

Sköna söndag

Idag har det varit en sådan där skön söndag. Extra bra blev det när Evelina kom förbi. Vi gick en promenad ute i skogen, drack kaffe, käkade bullar och godis....och testade mint-snus!

Att bara sitta så där och snacka om allt mellan himmel och jord, skratta och bara kunna vara sig själv är underbart och värt allt!
Tack för att du står ut med mig Evve!

Kiwi och hennes extra matte!

lördag 7 oktober 2017

Here´s the result from the Texas jury

Jag har fått svar på min DNA test och det var minst sagt oväntat svar. Nu hade vi ju alla dragit till med lite olika gissningar. Så här hade vi gissat:

Min mammas gissning:
70% skandinav
10% mellaneurope
10% nordeurope
10% ryss

Min pappas gissning:
30% skandinav
45% nordeurope
10% ryss
15% sydeurope

Min gissning:
50% skandinav
30% nordeurope
10% ryss
5% same
5% asiat

Mailet kom en kväll när jag precis lagt mig. Jag var lite nervös om jag ska erkänna och resultatet gjorde att jag hade svårt att somna den kvällen. Drömde mardrömmar på natten.
Jag har släktforskat lite för länge sedan. Anledningen till att jag slutade var att jag körde fast vid en ort som i kyrkböckerna var nämnt som Pleskorn. En ort som inte finns idag. Antingen har den bytt namn eller så var den felstavad i registren.
Hur som helst så har jag alltid fått veta att vår släkt på min pappas sida kommer från Tyskland, Polen och Rysslandshållet. Min farfars farfar kom från Estland.

När jag då läser mina resultat och får veta att jag inte har några som helst kopplingar till dessa områden börjar ju hjärnspökena röra sig i huvudet.
Dagen efter bjöd jag hem min mamma för att ställa frågan: Är Kenth min pappa? På riktigt? Skulle du säga om det inte var så?
Hon hävdade att det var han som var min pappa till 100%. Jag är varken adopterad eller ett hittebarn.
Ja, vad ska man tänka när resultatet såg ut så här:

måndag 2 oktober 2017

Reportage till veckan

Nästa vecka kommer de hem till mig och gör ett litet hemma hos reportage och skriver om mina Lunafigurer. Det kommer att bli jätteroligt!!!



Har sytt klart skallran som min vän A-K beställde så den tillsammans med en beställning av Wimsy kommer skickas i morgon till sina nya ägare.

söndag 1 oktober 2017

Visa rumpan på jobbet!

På förmiddagen höll jag och Evelina till i entrén. Vi skulle göra lite mer vinter, exponera varor inför däckbyte och så.
Vi skruvade ihop däckställ, verkstadspall och lite annat smått och gott. Bytte lite kläder på skyltdockorna och gjorde nya prisbubblor.
När vi var nästan färdiga så satt jag med ryggen mot dörren in till varuhuset och skruvade fast hjul på en kompressor medan Evelina satt och höll upp den. Då kommer det fram en man och lägger handen på min axel.
Hej! säger han. Och när jag vänder mig om sa han - oj, jag trodde du var nån annan...
Vadå, sa jag - en mekaniker?!
Vi hade just innan skojat om att vi var så otroligt dåliga att hantera verktygen.
Nä, jag trodde du var en annan, men du var så vig, menade han och gick ut från varuhuset lite småskrattandes.
Jag och Evelina tittade på varandra och började fundera vem han hade trott att jag var.
Plötsligt säger jag till Evelina....alltså syns min stjärtskåra när jag sitter så här?
Hon böjer sig över mig och tittar.....jo, typ!

Undra om det var stjärtskåran han trodde sig känna igen eller om han utgick från något annat. Det lär vi aldrig få veta men det var ett roligt avbrott i arbetet!

Hjärnans makt över dig!

Alla vi träffar på i livet lär oss något. Medvetet eller omedvetet. Vi tar till oss av deras historier och upplevelser. 


Jag har en person i mitt liv som lär mig så mycket bara genom sättet han är på och uttrycker sig. Han har den där inspirerande inställningen och får allt att kännas möjligt bara man tänker bra positivt.
Jag vet att hans liv inte är en dans på rosor varje dag och han döljer inte det för att få det att låta enkelt. Han har sitt bagage och sina utmaningar men lyckas ändå få allt att kännas genuint ärligt och positivt.


Jag har dagar när jag inte är så positiv som jag önskar att jag vore. Dagar när saker känns mer svart än vitt och jag undrar hur tusan livet ska bli. När jag vacklar och har tankar som inte alltid är så upplyftande. 
Men när jag tänker på honom och tänker på hur han är så känns det lättare. Jag försöker vända de negativa tankarna till positiva. 


Vi kan lura hjärnan - den kan vara riktigt dum ibland - med överdrivet positiva tankar. Som i fredags när jag kom till jobbet och uttryckligen meddelar alla som skulle jobba helg med mig hur roligt det skulle bli, hur kul vi skulle ha. Folk skrattade och blev glada och det kändes plötsligt mycket roligare. En tanke vändes!

Faktum är att ju mer negativa tankar vi tänker om oss själva och situationer desto mer negativa blir vi. Och det är varken snällt mot oss själva eller de vi har runt oss. Vi drar ner alla i träsket och det är inte snällt. Allt blir ju så mycket jobbigare och tråkigare för alla inblandade.

Så hitta en person i livet som hr det där lilla extra, som kan ge dig den pepp och spark i rumpan som du behöver de dagar när saker känns lite kämpigare (för dessa dagar finns för oss alla)