fredag 22 september 2017

Inspiration och maktlöshet

Jag fascineras av havet. Jag drömmer om att sitta på en klippa i blåsten och titta ut på kraften i vågorna som slår in över stranden.


Jag får alltid inspiration och energi av havet. Men jag har också varit väldigt rädd för det, efter en händelse när jag var i 5 årsåldern.
Det var på en resa mellan Köpenhamn och Malmö i storm. Jag grinade hela vägen över och min mamma försökte vagga mig och sjunga "En sjöman älskar havets våg" medan det flög omkring saker i båten och folk skrek när det tippade åt än det ena och än det andra hållet.
Efter den resan vågade jag mig knappt ut i morfars roddbåt på sjön en stilla sommarkväll.

Jag har fortfarande respekt för havet och kan tycka att det är grymt obehagligt att vara ute på oroligt vatten. Men skräcken jag kände då har släppt.

Sitta på stranden, på säker mark, och titta på det mäktiga skådespelet är en helt annan sak.

torsdag 21 september 2017

Äta skolkrita och snus!

När jag gick på mellanstadiet hade vi den värsta syslöjdsläraren - Maggan! Hon strejkade en gång på en lektion för att vi barn inte gjorde som hon sa. Då stängde hon in några av mina klasskompisar i ett förråd och satte sig själv i personalrummet - i protest.
Jag avskydde syslöjd. Jag var livrädd för alla skräckhistorier om barn som sytt sig genom fingrarna på symaskinen. Jag kunde för mitt liv inte sticka. Jag stickade så hårt att det inte gick att vända. Min kompis Sabina fick göra det varje gång för det funkade inte för mig. Jag lovar att jag hade kunnat åstadkomma en skottsäker väst så hårt som jag stickade.

Jag vet att jag vid ett tillfälle hade sådan ångest inför syslöjden att jag vaknade och grinade, eldade upp mig tills jag fick feber och slapp gå till skolan dagen efter.
Det för mig in på ämnet som vi diskuterade idag på lunchen. Det var jag, Nisse, Magnus och Johanna. Jag tror att hela samtalet började med ett missöde som Nisse haft med tigerbalsam och en förkylning när vi kom in på de saker man förr i tiden gjorde för att slippa saker, som skola och liknande.
Jag berättade att jag hört att man kunde framkalla feber genom att äta rå potatis och tandkräm. Jag testade bägge sakerna men det enda som hände var att jag blev allergisk mot den råa potatisen. Ingen feber alls!
Magnus hade ätit snus för att slippa en övning i lumpen och hamnat på sjukan några dagar.
Så var det någon som sa att man kunde äta skolkrita för att bli hes. Då säger Johanna helt plötsligt:
Det funkar inte! Jag har testat!

Hur många andra idéer cirkulerar inte om allt man kan göra för att komma undan både det ena och det andra! Rätt roligt att höra vad andra gjort!

onsdag 20 september 2017

Sån är jag!

Förr i tiden, när jag jobbade på McDonalds så älskade jag att jobba frukost för då fick jag i lugn och ro sköta hela frontlinjen själv. Det var inte speciellt mycket kunder den tiden på morgonen och jag kunna pyssla på med att fylla upp muggar, pommesförpackningar, cones, juice och dippsåser.
Jag kan fortfarande göra det i drömmarna vissa nätter.
Det var liksom min grej! Att allt skulle vara välfyllt och fint.
En gång när jag fyllde år och befann mig i Stockholm fick jag ett mms med en filmsekvens från de som jobbade där de visade hur fint de hade fyllt upp! Det värmde i hjärtat ;)

Nu när jag jobbar på Biltema så har jag fått nya "intressen". Nu är det inte dippsåser utan batterier, tändstift och små ledlampor som gäller.
Jag älskar småförpackningar och kan bli alldeles kär i vissa. Som en gång när jag hittade en miniförpackning buljongtärningar på en asiatisk butik. Jag vet, det låter helt sjukt. Men jag är lite knäpp!


Jag skulle hellre vilja packa upp tuggummin och små luktsudd och såna saker i stället för stora länkarmar och fula kartonger med lyktglas.

På jobbet brukar vissa jag jobbar med, som vet att jag har den här "skadan", gömma undan tändstiften som kommer med leveransen på ett speciellt "hemligt" ställe när de vet att jag jobbar. Så att ingen annan ska hinna packa upp dem. Tack Magnus och Lars!!

Jag kan stå i kundservice och se batterierna i kassalinjen och det kliar i fingrarna efter att få gå och rätta till raderna, fylla hålen och fixa till. Jag kan längta efter varuplock, speciellt när det är penslar, hem och teknikgrejer och sånt som man bara får stå och hänga upp...en efter en efter en.
I julas stod vi och vek presentkort och förpackade i små plastfickor på kartonger - lovely! Det är då jag njuter!


Jag vet inte om det här är ett tecken på att det är något allvarligt fel på mig eller om jag bara är lite eljest. Men vad ska jag göra - jag är den jag är och så länge jag får göra det jag tycker är roligt så är jag glad för det!

måndag 18 september 2017

Preppers

Ett ord som har börjar cirkulera mycket de senaste åren är ordet "prepper".
Vad innebär det då?


En prepper är alltså en person/personer som är överlevare. Någon som kan vara självförsörjande utan någon typ av assistans utifrån.

Preppers liknas oftast som relativt knäppa personer som bygger bunkrar och förbereder sig inför zombieapokalypser och liknande scenarion. Om vi någonsin kommer uppleva en sådan är ju tveksamt, men det kan ju hända många andra saker som gör att vi måste kunna ta hand om oss själva.
Jag är ingen prepper direkt, men jag har nog ett stänk av det i mig. 
Jag går igång på att bunkra, på att tänka på hur jag skulle klara mig, vad jag skulle behöva göra om något inträffade. 
Det kan vara en naturkatastrof eller bara att bli totalt avskuren från samhället under en period. Jag har ju blivit insnöad i huset när jag bodde i Luleå, och då var jag ensam hemma. Jag har t.o.m. tänkt ut det ultimata tornadoskyddsrummet!!

Att vara en prepper behöver alltså inte vara något dåligt eller galet. Sen kan saker givetvis gå till överdrift, som i så mycket annat.
I USA finns det omkring 3 miljoner preppers, som går all in för det. De samlar på sig förnödenheter och vapen, bygger bunkrar och är på det säkra att det inte handlar om "om det händer" utan "när det händer".


För några år sedan såg jag filmen Blast from the past med Christopher Walken, Sissy Spacek och Brendan Fraiser. Den handlar litegrann om att vara en prepper. 
Pappan i familjen bygger en bunker som en exakt kopia av deras eget hus under marken, dit de ska kunna ta sin tillflykt under en kommande kärnvapenattack.
När ett plan kraschar i närheten tror mannen och hans höggravida fru att de är under attack, låser i sig i bunkern och ställer låset på 35 år eftersom han vill vara säker på att all radioaktiv strålning ska vara borta innan de kommer upp igen. Sonen föds och växer upp under jorden medan livet pågår som vanligt på ytan. 
De kan odla, få färskt vatten och leva ett helt vanligt liv under dessa 35 år, och när låset på dörren en dag öppnas så är det en extrem kulturkrock de möter ovan mark.
Faktiskt en ganska underhållande film, även om jag fastnade för den pga av hur de ordnat för sig i sin bunker.
Jag tror att alla någon gång funderar på vad man skulle göra om något hände med livet vi är vana vid. Vi är så beroende av alla bekvämligheter så kontrasten skulle vara enorm. Tänker bara på den dagen jag kom till jobbet och strömmen hade gått. Vi var strömlösa i över en timme och tillslut fick vi hindra folk från att komma in eftersom vi varken kunde ta betalt eller göra något för att hjälpa dem.
Vad skulle vi göra utan el? Ingenting skulle fungera, absolut ingenting!

Kanske är det dags att ta en ordentlig funderare på om det inte är så att vi alla borde bli en prepper!

fredag 15 september 2017

Skelettet i skogen

Jag bor i Röbäck och det är en historisk by. Carl von Linné har till och med varit här. Vi har bland annat en hälsokälla (som slammat igen), en monument efter ett krigssjukhus och ryssarna har bränt byn i omgångar.

Nu är det så häftigt att de hittat en vikingagrav uppe i skogen, inte långt från där jag bor. Jag och min pappa var uppe och pratade med mannen som leder utgrävningen som började förra hösten.


Han var lyrisk och berättade hur mycket som helst om allt de hittat. Han sa att skelettet de grävt fram var från 1000 talet e. Kr och att de hoppades få fortsätta utgrävningen nästa år. Länsstyrelsen skulle komma nästa vecka och se på allt de gjort och avgöra om de får fortsätta 4 år till. Håller tummarna för det!


Det är den första vikingagrav som hittats på århundraden - hur coolt är inte det! Granne med mig!


Det som de skulle göra nu var att återställa allt inför vintern. Lägga tillbaka alla stenar de flyttat undan. Förstå vilket jobb. Undra just om de markerat upp alla stenar så de hamna på samma ställe som de låg på från början.
Jag älskar historia men jag kan för mitt liv inte förstå hur de kan se allt de förklarade att de såg där. För mig var det bara en massa stenar, kunde inte se något speciellt mönster i det. Jo, gravarna som de hade grävt fram såg man ju formerna av och att det var speciella stenar, men hur kan man stå på ett stenröse och se vad det föreställer.....det går över min förmåga!
Tur att det inte är jag som gräver där då - kan man ju säga!

torsdag 14 september 2017

Så var det bestämt!

Idag anmälde jag mig till årets julmarknad på Gammlia. Det blir tredje året jag är där.
Kände mig först tveksam eftersom det är ganska mycket jobb att vara med. Förberedelser och långa intensiva dagar utomhus. Och vädret kan man inte styra över. Men det är så pass mysigt att göra det och så är det ju ingen dum idé att synas. Sen har jag ju faktiskt sålt riktigt bra på marknaden.


Idag kom ett mail där de upplyste mig om att det var dags att ta beslutet och antingen anmäla mig, eller låta bli. Jag valde det första.


Trots att jag har ett ganska stort lager så sitter jag och syr fler figurer. Det är aldrig fel att ha färdiga produkter.


I år ska jag vara lite mer försiktig när jag ställer iordning marknadsståndet. Det första jag gjorde förra året var att skjuta av min ljusslinga när jag skulle häfta fast den. Men men....shit happens!

Måste inventera min "låda" och se vad som måste kompletteras. Minns inte om jag skaffade en ny slinga eller inte....

onsdag 13 september 2017

Snart ett år sedan dagen med toalettringen

Gick igenom en masa gamla bilder på datorn och insåg att det snart är ett helt år sedan Harry Potter eventet vi var på.

Voldemort pekar på mig - Moaning Myrtle

Det var dagen då jag gick omkring med en toalettring runt halsen offentligt och min äldsta systerdotter skämdes över det. Speciellt när vi gick ända hemifrån dem in till stan och jag envisades med att ha ringen runt halsen hela vägen. Där gick vi, Myrtle, Hermione, en liten häxa och så ugglan Hedvig.


Det var en riktigt rolig dag! Mitt skåp på jobbet är fortfarande uppmärkt med namnet Myrtle.