torsdag 19 april 2018

Psst!

Tänkte bara kika in och säga att jag befinner mig i Luleå och om 16 minuter kör vi så det ryker! Dags för urvalstest!




onsdag 18 april 2018

Let´s break up!

Jag vet att jag gör så många fel i mitt liv. Folk som bryr sig om mig påpekar det och jag lyssnar, förstår och inser.
Att göra en förändring i livet är inte alltid lätt. Speciellt när energin inte finns där.

Det pratas om trötthet. Det finns alltid trötthet. Vårtrötthet, hösttrötthet, vintertrötthet.....
Just nu befinner jag mig i en period av extrem trötthet. Det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket jag sover, tröttheten finns där i alla fall. Det är stressande att känna så och det blir liksom en krypande känsla i kroppen för att något känns så fel.
Jag har verkligen inte orken, även om viljan finns där. Viljan att ta tag i saker och inte skjuta upp allt till imorgon, då det förhoppningsvis ska kännas bättre.

Jag känner mig konstant stressad, oavsett jag har något att göra eller inte. Ibland är det stressande att inte ha något att göra så hur man än vänder och vrider på det blir det inte bra.



Alla säger att det är bra att röra på sig, promenera och vara ute i dagsljus. Jag var ute och gick en halvtimme på lunchen i förrgår och igår var jag iväg och tränade. Det var en skön känsla efteråt om än jag blev trött, en sömnig trötthet. Men det kändes i alla fall skönt i kroppen. Stresskänslan försvann om än ingen energi fanns där. Men det kommer väl förhoppningsvis när man fått in rutinen.
Jag ska ta mig iväg på en långpromenad idag också.

Jag försöker verkligen att tänka på det här med att ta det lite lugnt, att inte jaga upp mig och stressa, men på jobbet är det svårt. Det är folk som sliter i en från olika håll och man ska hjälpa alla...helst först och jävligt snabbt. Jag blir påverkad av att folk i allmänhet har så bråttom och lite tålamod när det kommer till att vänta på sin tur. Man ska hålla så många bollar i luften samtidigt och det är intryck och påverkan från alla håll.
Igår innan jag gick hem kändes det som att något blev fel i huvudet på mig. Det var precis som att den enklaste uppgiften inte gick att få till. Saker som jag gör hundratals gånger varje dag tog en evighet. Det är en skrämmande känsla när det känns som att det inte fungerar alls.

I morgon åker jag till Luleå över dagen för att försöka prestera på ett prov inför en utbildning jag sökt till. Det känns som att jag åker dit och gör det bästa utifrån hur det är just nu. Mer kan jag inte göra. Går det så går det.

tisdag 17 april 2018

Två sillar på gym

Idag var jag och Pernilla på gym.

Vi kände oss aningen vilsna och passade kanske inte riktigt in bland alla muskelbyggare. Men vi blev i alla fall svettiga och slut efter träningen.


Det var första gången jag var på Lars och Emmas fina gym. Jag är imponerad över att de lyckats med sin dröm! Bra jobbat där!


Jag är även stolt över det vi lyckades prestera. En klapp på axeln på oss!

söndag 15 april 2018

Avlut på helgen

Helgen var fort förbi och Sarah sitter nu på bussen tillbaka till Luleå. Hon borde vara framme om lite mer än en timme.
Vi hann med många besök idag med och avslutade vår dag ute på Avion där vi också träffade Sarahs kompis Emelie.
Vi åt lunch på Sen Street Kitchen och strosade runt i olika butiker.

Sarah förbarmar sig över koriandern

 När jag lämnade av henne på busstationen åkte jag hem till mina föräldrar och åt middag. Min pappa hjälpte mig att byta däck på bilen och så avslutades kvällen med en bildekorerad kladdkaka.


En bra avslutning på en bra helg med andra ord!

lördag 14 april 2018

Hon är här!

I går kom hon....Sarah! Min kompis från Luleå som jag saknat sååå mycket. Äntligen!
Jag hämtade henne på busstationen och så åt vi tacos hos mina föräldrar innan vi åkte hem.


Vi var båda trötta men satt uppe och uppdaterade oss på vad som hänt i respektive liv sen vi sist sågs.
Idag åt frukost och gjorde oss färdiga innan vi tog en rundtur i stan och de olika områdena innan vi slutligen hamnade i centrum för lite shopping och lunch tillsammans med Madde.


Middagen åt vi på Pinchos och efter en mastig måltid fick vi skjuts av mina föräldrar tillbaka till Röbäck.



Imorgon ska vi hälsa på hos min syster och hinna med ett besök på Lager 157 och Avion innan hon återvänder norrut igen.

fredag 13 april 2018

Är det bara jag som är så här?

Dags att byta däck på bilen nu....
Min käre far som är den som så snällt hjälper mig med det påpekade att jag måste tömma bilen på hela bohaget jag kör runt med.
Han säger att det ser ut som att jag bor i den och jag påstår att man vet ju aldrig när man behöver något.
Då påpekade han att hur ofta behöver jag:
Två par skoterskor, en rulle bubbelplast, två dunkar och två flaskor spolarvätska, en kattlåda fylld med sand och allt annat skrot som jag har liggande bak i bagageluckan.
Vad svarar man på det?!
Jo, det är ju så mycket grejer just innanför dörren i förrådet. Jag har inte lyckats hålla ordning där för det är såå mycket grejer där också. Det är sommardäck, det är kartonger, skidor, pjäxor och det är även två armeringsnät som jag bara hivat in efter julmarknaden. Otympliga saker det där!
Du måste ju rensa så jag kommer åt däcken, sa han då. Näten behöver du ju inte förrän det är julmarknad igen och det är ju ett antal månader bort.

Cykeln kan jag ju dra fram snart. Då blir jag av med den. Men den måste pumpas innan jag kan använda den. I år igen. Förra året drog jag den till dörren, sen drog min pappa bort den när snön kom. Jag tog mig aldrig för att cykla på den. För den behövde ju pumpas.
Ni hör ju - jag är inte så driftig när det kommer till vissa saker i livet. Men i år, då jävlar ska här cyklas. Måste som sagt bara pumpa den först.....



torsdag 12 april 2018

Vänner

Jag ska vara ärlig nu.....
Jag har ett jobb, vilket jag är oerhört tacksam över. Det är inte mitt drömjobb, men jag har verkligen världens bästa kollegor.
Jag har aldrig haft ett jobb där jag känt mig lika uppskattad som jag gör där jag är idag. Vi är en familj, vi bryr oss om varandra och vi tycker om varandra.
Man kan få en spontan kram när man kommer till jobbet och träffar någon man inte sett på några dagar. Vissa kan jag prata om allt med. Det är riktiga vänner!

Jag har alltid känt att jag har lättare att få kontakt med killar eftersom de oftast är mer okomplicerade än tjejer i regel är.
Med tjejer är det konkurrens på ett helt annat sätt. Jag tänker bara på min gymnasietid då jag gick 3 år i en tjejklass. Vilken mardröm!
Som jag upplever det är tjejer mer dömande och det är mer skitsnack bakom ryggen på varandra. Därför har jag haft svårt att hitta tjejkompisar som jag kommit riktigt nära.
Men i och med att jag började på mitt jobb så måste jag omvärdera det hela. Vi är människor i olika åldrar men det finns trots det inga hinder för att umgås. Det känns inte som att någon dömer eller sätter en stämpel på en. Oavsett om man är 20 eller snart 50 så umgås man, och det är just det som är så himla fint!
Jag får det att låta som något unikt, vilket det kanske inte är. Men för mig är det unikt eftersom jag aldrig upplevt den närheten och den omtanken från andra oavsett kön, bakgrund eller ålder.
Jag har dragit den högsta vinsten när det kommer till kollegor!



Vi kan jävlas med varandra, dryga oss och skoja, men bakom allt det finns det ändå en känsla av att man bryr sig - och det är fantastiskt.
Jag vill inte jobba med det jag gör resten av mitt liv - för jag tror på att man måste utvecklas mer än man kan göra på ett och samma företag. Men just den här samhörigheten gör att det blir svårt att slita sig.
Nästa vecka ska jag i alla fall på uttagningsprov för en utbildning. Om jag kommer in, och om jag väljer att gå den återstår att se.