tisdag 30 april 2013

Strunt i elden....nu myyyyyser vi istället

Tanken var att vi skulle åka till Skurholmsberget och se majbrasan med så kom slöheten och hälsade på. Så nu sitter vi hemma och ska se en film på TV kl 21. Minst lika bra som att stå ute i det här trista vädret.

Jag drog på mig mina snygga gummistövlar och gick ut på baksidan för att ta några bilder istället. Det är sjukt mycket fåglar i omlopp och det låter som att man befinner sig i tropikerna.
Idag bråkade två storspovar på gården.

Mina snygga stövlar / My fancy rubberboots

Dimma, rök och en massa fåglar på isen /
Fog, bonfiresmoke and a lot of birds on the remains of the ice 


 En död ros i en sprucken kruka / A dead rose in a cracked pot

En glad fjolårsväxt / A happy plant

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
The plan was to go to the Skurholmsmountain and watch the bonfire but them the laziness came for a visit. So now we are at home waiting for a movie that´s going to be on TV at 9. As good as standing outside in this weather.

I dressed up in my nice rubberboots and walked out on my garden to take some pictures. There is so much birds singing it almost feels like beeing in the jungle.

Vilket namn passar bäst?

Jag jobbar med en massa olika förberedelser nu. Och jag känner att jag ligger rätt bra till vilket känns riktigt bra.
Jag hoppas att ni alla som bor inom lämpligt avstånd besöker mässan till helgen. Mässan har öppet mellan 10-17 fredag-söndag.

Om ni kommer förbi kan ni tävla om den här sköningen!


söndag 28 april 2013

Zzzzzzzz

Jag hade stora planer för kvällen men jag är för trött för att göra nåt utan det. Har provat att dricka en massa kaffe men jag blir inte så pigg som jag hade hoppats på.
Kanske en tidig kväll leder till mer energi imorgon?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I had big plans för toniht but I´m too tired to do any of it. I´ve tried to drink a lot of coffee but I´m not getting energised at all.
Maybe an early night will give me energy tomorrow?

fredag 26 april 2013

Bort med det!

Nu är det slut! Igår satt jag och censurerade mina visitkort - bort med gårdsbutiken.
Jag har fortfarande grejer kvar som jag vill sälja bort, är ni intresserade av att veta vad - klicka här


It´s over now! No more countryshop. Yesterday I was censoring my businesscards.

I min leksakslåda

Som så mycket annat så kommer saker på modet igen. Så är det med kläder. Kanske är de i andra material och färger, men snittet är likadant och det väcker en massa minnen hos oss nostalgiker.
Många av sakerna som jag hade som liten hade sedan min lillasyster. Och så plockades det fram av sådant vi hade sparat när hennes dotter började kunna leka med sakerna. Så vissa leksaker har jag haft med mig som ett vardagligt inslag under många år.

Den första grej som jag köpte till min syster, av egna pengar, var en Lady Lovelylocks docka. Den fick hon i julklapp och ingen visste att jag köpt den.
Min mamma blev chockad för den var så dyr. Jag tror att den kostade närmare 200 kr och det var väl alla pengar jag hade. Ett av pixiedjuren (de gröna och rosa på bilden) hittade jag i leklådan hos mina föräldrar nu i helgen.


Ofta gick jag omkring på Lekvaruhuset och tittade på alla Barbie och Sindydockor som jag ville ha. När jag var mindre hade jag mest Sindydockor men de var ju inte lika populära som Barbie.


Jag kommer ihåg när det började komma dockor med klänningar som hade självlysande stjärnor och liknande. Som man ville ha!


Rockstars hette en samling Barbiedockor. De var poppiga, färgglada och hade med mikrofoner. Jag hade aldrig ägt en Kendocka och önskade mig Derek (killen till vänster i bild).
Det var precis i slutet på min Barbie-era. Jag fick honom men lekte inte så mycket med Barbie efter det.


My little Pony var jag egentligen för gammal för när de kom men jag tyckte att de var så söta. Så jag hade en bara som prydnad. Den hade jag och min syster en diskussion om i helgen. Hon påstod att det var hennes och jag hävdade att den faktiskt var min!


Dessa hästar har ju fått ett otroligt uppsving de senaste åren och de finns i alla möjliga olika format och storlekar.

Lyskompisar, det hade jag ingen men jag kommer ihåg att min syrra hade en. De lyste i mörkret. Jag har alltid varit svag för neon och självlysande saker.


Smurfar har också varit populära nyligen, och är väl det fortfarande tack vare smurf-filmen som kom för något år sedan. Då fick den yngre generationen upp ögonen för de små blå figurerna.
Jag träffade på dem när jag var liten. Jag hade ingen själv men min bästis Magda hade massor. Och hon hade även svamphusen. Eftersom hon var några år äldre än mig hoppades jag på att få ärva dem när hon vuxit ifrån dem. Det hände aldrig - och jag tror att jag var lite sur för det! (samma gällde Barbie husbilen)



Jag hade istället för smurfar dessa små monchichi´s. Appropå Monchichi´s så har även de kommit tillbaka. Jag bar alltid med mig en Monchichi i svansen på dagis. Monami hette de som kunde blunda med ögonen. Givetvis hade jag sådana med. Undra om de finns kvar....



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Things get popular over and over again. Like clothes. Maybe new colours and materials but the same look. Keeps us nostalgics alive!
A lot of the toys I had as a child my younger sister took over. And the toys we saved her daughter plays with now. So many things I´ve had as a regular ingredient to my life.

The first toy I bought to my sister was a Lady Lovelylocks doll. I gave it to her as a Christmasgift. I bought it with my savings without anyone knowing. It was pretty expensive and I probably used all my money.
One of the pixielocks (green and pink on the picture) I found in the toychest at my parents last weekend.

I often walked the isle in the toystore dreaming about all the Barbie- and Sindydolls I wanted. I mostly had Sindydolls and they were´nt as popular as Barbie.
I remember the time when the dolls with dresses that glowed in the dark came.I soo wanted one!


There was a collection of Barbies called Rockstars. Really cool, colourful and with microphones. I had never owned a Ken doll and I wanted the Derek Rockstar doll (to the left in the picture)
This was the last days of my Barbie era. I got a Derek but I never played with him.

I was to old fot My little Pony when they came along but they were so cute I had to get one just for decoration. My sister and I had a discussion last weekend where she claimed the pony was hers and I said it actually was mine.
These ponies had a boom the last years and now you´ll find them i all kind of shapes and sizes.

I´ve always had a thing for neoncolours and stuff that glows in the dark. 

Smurfs is popular again. Probably thanks to the movie that came out a few years ago.
I loved the smurfs when I was young. My best friend Magda had many smurfs and even the smufhouses. She was a couple of years older than me so I had high hopes that I could inherit them when she "grew out" of them. Never happened and I was really dissapoined.


Insted of Smurfs I had the small Monchichimonkeys. The Monchichi´s are back. I always carried my Monchichi in the tail. There was another kin of monkey, Monami, which could close their eyes. 
I wonder if my Monchichi´s are kept in a box somewhere...


torsdag 25 april 2013

Rådjuret tappade örat


Det här lilla rådjuret fick Marit när hon hade varit hos doktorn. Jag tyckte det var skitgulligt. Någon har suttit och karvat ut det ur en träbit. Jag ville fota det i min hand för att man skulle kunna se hur liten den var....och så tappade jag den i golvet och örat gick av.
Som tur är var inte Marit i samma rum när det den gick i golvet. Jag hann limma fast örat igen. Man ser det på bilden, men jag hoppas att hon aldrig ser det...dumma moster!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
This little deer was given to Marit after a doctors appointment. It´s soo cute! Someone has carved it from a piece of wood. I wanted to take a photo when I had it in my hand, just to show how small it is....and I dropped it on the floor and the ear came loose.
Luckily Marit wasn´t in the room when it happened. I glued it back but you can see the line on the photo. Hopefully she will never notice. Stupid stupid aunt!

Den tunna linjen mellan kaos och kreativitet

Torsdag idag. Exakt en vecka kvar innan vi ska ställa i ordning allt inför mässan.
Jag fick gjort en hel del igår och idag ska jag ta tag i ännu ett dåligt samvete - lapparna till mina figurer!
Jag har ett helt gäng figurer i min klädkammare som är klara förutom att de ska ha sin personlighetslapp.


Det är det tråkigaste i hela processen. Efter att jag gjort hundratals figurer så känns det som idétorka i mitt huvud. Och det är ännu värre när man samlat på sig så många figurer och alla ska vara färdiga till torsdag.


Så det är vad jag ska göra idag, men förhoppningsvis tar det inte hela dagen.
Jag har även några SAIK figurer som ska färdigställas och skickas iväg till sina nya hem.
Tur att jag emellanåt kan vända blicken från mitt kaos och njuta av denna skapelse!

UPDATE: Åh gud....jag räknade just dem. 106 st som ska ha en lapp...det kommer ta tid!



 --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Today´s thursday and it´s  exactly one week before we should get the showcase at the Expo ready.
I got a whole great deal done yesterday and today I´m taking one another bad conscience - the personality tags for my Lunadolls. 
I´ve got a big bunch of them ready except for the tag.
That´s the boring part of the process. I´ve made hundreds of dolls so my brain is getting exhausted and empty. And worse is when you have many that needs tags at once.

So that´s what I´m doing today but hopefully not the whole day.
I´ve also got a few hockeyLunas that I need to finish and send to their new homes. 
Lucky me, I can turn my head away from the chaos sometimes and watch this beauty!  

UPDATE: I my god...I just counted them to 106.....this will take some time!

onsdag 24 april 2013

Här är han!

Jag fick en beställning på en Leksand Hockey-Luna.
Här har ni honom!

 

Plocka stenar

Så här ligger det till. Jag har insett att jag tagit på mig för mycket inför mässan nästa helg. Jag har känt mig stressad och haft alldeles för mycket på mitt bord.
Jag valde att ta ledigt några dagar för att hinna ikapp.
För varje sak jag tar tag i nu känns det bättre och bättre. Det gäller att göra en sak i taget, stryka från listan och sedan ta tag i nästa.
Det går rätt bra.
I morse tog jag dessutom tag i att slutföra sammanställningen av min deklaration. Den har legat som en tung sten på mitt samvete och nu kan jag ta bort det från min lista. Det känns så skönt!

En sten bortplockad från mitt dåliga samvete

Från och med nu ska jag tänka efter både en och två gånger innan jag tackar ja till saker eller startar upp nya projekt.
Jag vill leva med ett rent och lätt samvete och inte känna konstant stress över allt jag har att göra och allt jag inte hinner med.
Klart slut!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
This is how it is. I realised I´ve taken on to much for the expo next weekend. I´ve fet stressed out and had way to much to do.
I took a few days of work so I can get everything in order. One thing at the tie, take it of the list and then start with the next one.
I think it goes well.
This morning I finished the taxpapers which I´ve had bad consciense about for a long time. It feels great.
From now on I´m going to think two times before I say yes to something or start a new project. I´m going to live with a easy mind and get out of all the bad consciences.
Over and out!

söndag 21 april 2013

Dinner with Schmucks

Har ni inte sett filmen Dinner with schmucks så kan jag rekommendera den. Vi har redan sett den flera gånger och skrattar lika gott fortfarande.

Igår hade vi middag hos mina föräldrar. Den var inte lika uppseendeväckande som middagen i filmen men inte mindre rolig för det.

Här kommer en bildkavalkad.

Innan vi åkte hemifrån / before we left home

  Spelar råttfällan med nervösa sammanbrott som resultat / Playing mousetrap with nervous breakdowns as a result

Första vårblomman / first springflowers




  Undra vad de tänker om katten... / wondering what they are thinking about the cat...



Alltid i sällskap av Lunafigurer / Always in good Luna company

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
If you haven´t seen the movie Dinner with schmucks I reccomend you do it! We´ve already seen it a couple of times and still laughs a lot.

Yesterday we had dinner at my parents. Not as spectacular as the dinner in the movie but as fun anyway.

Here´s some pictures.

torsdag 18 april 2013

Grattis Skellefteå!



När hjärnan fortsätter fast kroppen lagt av

Jag är rätt lättstressad som person. Jag tror att det började efter att jag jobbade på McDonalds då allt skulle gå så snabbt, man skulle ha en massa saker i huvudet, folk köade, det pep överallt.
I efterhand fattar jag inte hur jag klarade av det överhuvudtaget.
Jag är också en person som tar på mig mycket ansvar. Jag vill att folk ska vara nöjda med det jag gör och åstadkommer på jobbet.
Jag vill känna mig nöjd med min prestation när jag stämplar ut för dagen.

Men problemet blir när man får känslan av att "allt hänger på mig".
Jag vet flera på jobbet som känner så och det syns på dem. De ser ut som ett jagat djur i ögonen, stirriga, stressade. Antagligen ser jag också ut så emellanåt.
Och det är ingen annan än de själva/jag som sätter den pressen och stressen på sig dem/mig.

Jag försöker tänka på detta dagligen. Tänka att jobbet fortgår även de dagar jag inte är där. Känna att jag gör saker i min egen takt, att jag inte behöver se det som ett stressmoment.Det blir lite lättare då.

Jag gillar när det finns saker att göra, men det är en fin gräns mellan mycker och för mycket.
Jag är snabb på att ta på mig saker och inte förrän det är försent inser jag att det kanske inte var så smart.
Jag ska försöka att skära ner på krav, måsten och åtaganden. Försöka att leva lite mer för dagen än för projektet som kommer nästa vecka och nästa...
Jag startar upp mycket, blir stressad, slutför inte pga av stressen och resultatet blir att jag känner mig dålig och misslyckad.
Jag vill kunna vara ledig, både kroppsligen och mentalt. Jag vill kunna vara helt fri både från jobbet och alla syprojekt emellanåt. Det behöver jag för att ladda batterierna.
Just nu så är det jobb mest hela tiden. Är jag inte på mitt vanliga jobb så jobbar jag med Luna Dsign. Och är jag på varken eller så jobbar hjärnan där.
Måste hitta ett sätt att släppa allt!

Bild lånad från pinterest

Snart åker jag till Spanien, då har jag varken skyddskor, nål och tråd eller dator. Då får min kropp och hjärna vila lite!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I´m a pretty easily stressed person. I think it all started when I worked on McDonalds. Everything was timed and was going fast. I had to keep so much information in my brain and there was so much noice and people everywhere.
Today I don´t understand how I managed to keep sane.
I´m a person that takes a lot of responsibility. I want people to be happy with my work. And I want to be satisfied with my accomplishment when I go home at the end of the day.

But there´s a problem when you get the feeling that everything is "depending on me".
I know a few people at work that feels that way. They look like haunted animals when you look into their eyes. I probably look that way sometimes.
And there is no one but themselves/me that makes them/me feel that way.
 
I try to think about it everyday. The work will keep on going even without me. I do the things in my own time, I don´t need to look at it as a stess element. It gets a bit easier that way.

I like when there´s things to do, but there´s a fine line between much and to much. I say yes to things quickly, and I don´t reflect about it until it´s too late.
 
I´m going to start cutting back on demands and commitments. Try to live more for today than for the things happening next week...and the week after that...

I start a lot of things and I don´t finish them because of the stress. And the result is feeling bad, like a looser.
I want to be able to take the time off, both physical and mentally. I want to be able to be free from my regular work and Luna Dsign. I need to charge my battery sometimes.
As it is I have work all the time. The days I´m off my regualar work I work with LunaDsign. And the times I´m somewhere else my brain keeps on working.
I need to find a way to relax!
I´m heading own to Spain in a couple of weeks, and then I don´t have safetyshoes, needle or thread or even my computer. My brain finally will have vacation!

Ni får all min beundran!

Mina föräldrar pratade om att de hade sett Mot alla odds på SVT förra året. I år bestämde jag mig för att se vad det var för program.
Jag visste att det handlade om människor med olika former av funktionsnedsättningar som skulle trotsa allt och vandra genom djungeln.
Jag vet inte om det är samma sträcka de går den här säsongen men nu är de i alla fall i Nicaragua och de ska korsa landet och gå från Atlanten till Stilla Havet. 10 deltagare, 28 dagar.


Det är ingen tävling för det är ingen som röstas ut. Det handlar om att de tillsammans ska ta sig fram. De utmanar sig själva, de kämpar tillsammans och de imponerar på alla oss andra.
Vissa sitter i rullstol, andra hoppar på kryckor eller går med benprotes, en är blind....ja alla har någon form av utmaning mer än bara att ta sig fram.

Jag kan inte ens förklara i ord hur imponerad jag är av deras prestation. De är ett underbart gäng och alla tar hand om och bryr sig om varandra. Det är ingen rivalitet eller skitsnack bakom ryggen som man är van att se i alla grupper och program.
De trotsar värmen och tar sig fram genom regnskog, blöta leriga träsk och berg.
Jag hade grinat och velat åka hem redan första dagen, och jag kan ändå ta mig fram obehindrat utan kryckor eller blindkäpp.
Fy fasen vad de imponerar. Där har ni riktiga hjältar!
Jag ska aldrig gnälla mer...någonsin!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

My parents told me about a TV show called Against all odds they had seen last year. I decided to see this season. I knew it was about a group of people with different kinds of disabilites who were walking a distance in the jungle or rainforest.
I don´t know if they are walking the same distance this year but now they are in Nicaragua and they are walking from the Atlantic to the Pacific Ocean. 10 participants, 28 days.

It´s not a competitions because no one has to go home. It is about cooperate together so that everyone gets there. They challange themself, they struggle together and they impress us all.
Some in wheelchairs, others on crutches or prosthesis, one is blind...well, everyone has some sort of challange more than just walking.

It´s difficult to explain in words how impressed I am by their achievements. It´s a wonderful group of people, they take care of each other. There is no rivalry or baloney behind the back as I´m used to see on TV and in real life. Inspite the heat they´re walking through rainforest, wet swamps and up mountains.
I would have cried the first day begging to let me go back home, and I´m able to walk freely without crutches or white cane.
Oh my, I´m so deeply impressed! Here you have real heroes!

I´m never complaining again...ever!

måndag 15 april 2013

En dag - ett liv

Idag är det jobb på tapeten. Men imorgon är jag ledig, och då är det jobb på tapeten. Ja, det är rätt mycket att göra inför mässan....

Men först blir det frukost!


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Today I´m working. But tomorrow I´m off work, but I am still working. There´s a lot to prepare for the Expo...

But first of all breakfast!

söndag 14 april 2013

En dag på läktaren

Igår var vi på första matchen mellan Luleå och Skellefteå.


Finklädda hockeyfans / Hockeyfans





Det var riktigt spännande och nu har jag fått det bevisat, svart på vitt. Omedvetet skrek jag NEJ när Skellefteå missade att göra mål på Luleå. Och där fanns det, svaret på det alla undrat över. Hejar jag på Luleå eller Skellefteå....Jag är gulsvart!
Men då är jag ju till hälften västerbottning och har varit bosatt i Skellefteå, så det är kanske inte så konstigt.


 Ett matchande par / Matching couple


 Resultatet när det var 21 sekunder kvar/The result when it was 21 sec left


 Jubel när Skellefteå vann / Cheering crowds when Skellefteå won

 "Bra priser gör nåt med humöret" eller hur pojkarna från Elgiganten?!

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yesterday was first game between Luleå and Skellefteå. Actually really exciting and now I´ve got proof.
Instinctively I shouted NO when Skellefteå missed the goal...And there it was, the answer everyone been wondering about. Do I cheer for Luleå or Skellefteå? I´m black and yellow!
That´s not so strange since one half of me are from västerbotten and I´ve lived in Skellefteå.  

lördag 13 april 2013

För alla hockeynördar!

Idag börjar finalen mellan Norrlandslagen Luleå Hockey och Skellefteå AIK.

Nu har DU chansen att vinna en HockeyLuna i ditt favoritlags färger. Satsa på rätt lag och en unik Lunafigur kan bli din!

Alla Lunafigurer ser olika ut men du kan själv bestämma om du vill att den ska ha ett speciellt nummer på magen eller ryggen.

Lämna din röst här, på mail, malin@lunadsign.se eller på Luna Dsigns facebooksida.
Tävlingen pågår tills finalen är avgjord!


Skynda på!

Snälla vår, skynda på lite grann är du snäll!



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Please Spring, hurry up will you!