fredag 31 januari 2014

En månad idag

För en månad sedan, exakt den här tiden, stod vi längst framme i Gammelstadskyrka och sa ja till varandra.


Ute snöade det för fullt. Inne i kyrkan satt våra familjer och närmsta vänner.
En månad! Det känns längre sedan.
En månad, 31 dagar!

Jag har fortfarande inte vant mig vid att kallas någons fru. Men det känns bra ändå.
En glittrig ring på mitt vänstra ringfinger påminner  mig om att så är det. Jag är fru...till min man!

Jag blir så glad när jag tittar på sakerna vi fått. Sådant som mina närmaste ansträngt sig för att göra åt oss.
Min pappa hade klippt ihop en film av min möhippa.


Min mamma satte ihop en enormt fin gästbok med bilder på min farmor och farfars bröllop, mormor och morfars, mammas och pappas, Mats mor- och farföräldrars och hans föräldrars bröllop. Nostalgiker som jag är så älskar jag det!


Min syster gjorde en jättefin tavla som alla gästerna lämnade fingeravtryck och skrev sina namn på som ballonger.



Ett mysigt hus med katter i!
Min kära vän Madde hade skrivit en bok, om mig och förtrollningen som äntligen brutits när en groda med brutet ben visade sig vara en prins! Liv och Evelina hade ritat alla bilder i boken!
Så underbart!

torsdag 30 januari 2014

Luna i Stockholm

Jag har precis avlutat min Juliet-beställning. Det har varit både skallror och figurer som skulle sys upp.


Jag försöker lappa ihop alla lediga stunder då jag kunnat sitta och sy men inser att det måste ske förändringar när det gäller arbetsfördelningen mellan det vanliga jobbet och det jag verkligen vill göra och utveckla.


Nu ska jag packa ihop allt och se till att få iväg det till den färgglada butiken på Hornsgatan på söder. Jag tycker att alla som har vägarna förbi ska kika in där, inte enbart för mina Lunafigurer!




tisdag 21 januari 2014

Randigt, blommigt eller kanske rent av en skog?

Med våren kommer också viljan att förändra och göra om. När jag var yngre innebar det att blondera håret. Det har jag vuxit ifrån.....kanske.
Jag sitter och funderar på vad jag skulle vilja tapetsera en vägg i matrummet med för tapet.
Vi har för tillfället en fondvägg med en cremevitbeige bakgrund och ränder. Själva tapeten har lite metallic glitter i sig.


Vi fick en jättefin renhornslampa som vi tänkte ha på den väggen. Den är vit och superfin. Men den kommer försvinna mot den tapeten. Det är så svårt att veta vad man ska sätta upp för tapet.


Jag såg en jättefin tapet med trädstammar, i ett avsnitt av Arga Snickaren, som jag blev kär i.


Det var inte riktigt den här, men en liknande. Men jag tror att det kan bli lite väl blekt mot renhornen.
Så hittade jag den här tapeten, från Boråstapeter.


Jag trodde inte Mats skulle gilla den för han brukar vara lite "färgrädd" men han gillade den faktiskt. Hör och häpna.

Men jag måste suga på karamellen lite....vill ju inte förhasta mig.

fredag 17 januari 2014

Schweinigt kallt

Först klagades det på att det inte kommit någon snö, att det inte kändes som riktig vinter.
Nu har det kommit snö och blivit ap-kallt. Så jag tänkte passa på att klaga lite på det....he he. Nä, seriöst, jag tycker om att det är vinter den är tiden på året. Men lite väl kallt är det dock.

Isbildning på insidan av fönstret


 Vårsolen?

Idag kom den efterlängtade sopbilen. Jag har aldrig blivit så lycklig av en sopbil tidigare. Faktum är att de inte tömt soptunnan sen innan jul. Och alla vet ju att jul och nyår är högtider då det blir mycket sopor.


Varje dag förra veckan tänkte jag att "idag kommer den" men icke. Tillslut började vi misstänka att de kanske hoppat över vår tunna för att locket inte var ordentligt stängt, pga för mycket sopor.
Mats sa att de säkert kan protestera mot sånt eftersom de kanske måste gå ut ur bilen och plocka upp påsar som hinner ramla ut när de tömmer den.
Men igår när jag åkte till och från stan såg jag att det var flera andra soptunnor som inte heller var tömda.

Det har varit så illa att det inte ens varit någon idé att gå upp till soptunnan med nya påsar vilket har lett till en sopinvasion på bron.
Som tur är har vildkatten låtit bli våra påsar.

Och inte har jag tagit ner julgraner upptäckte jag just....

Men idag kom de alltså! Äntligen!
Tänk, här har jag ägnat ett helt inlägg åt sopor. Inte illa det!

onsdag 15 januari 2014

Villrådig

Jag ligger och funderar mycket på kvällarna. Tankar på mitt liv och vad jag vill göra med det.
Vi får en chans till just det här livet (för jag tror att vi kommer att återfödas) och det vi inte tar chansen och gör missar vi.
Ibland när man hör om något hemskt som drabbar någon så tänker man "det där kommer aldrig hända mig". Men det kanske det gör.
Och köper man en trisslott så känner man förväntningen, det kan ju faktiskt vara just nu, som just jag vinner en storvinst!

Sen sitter man i sin vardag, och funderar på saker man vill med sitt liv. Jag kan bara tala för mig nu, och jag tänker att - "varför ska jag våga satsa på det där, det är ju bara en dröm. Det är säkrast att fortsätta som vanligt, även om det innebär att jag dödar mina drömmar och min kreativitet".

Feg som jag är, rädd om tryggheten som jag har och min ovilja till stora förändringar gör att dagarna fortsätter sin stilla gång. Drömmarna gör sig påmind då och då, men jag känner mig aldrig helt tillfreds.
En ständig saknad och ett ständigt letande efter det som fattas.


Så varför skulle jag, som har ett fast jobb, ett vanligt jobb med trevliga arbetskompisar ta steget ut i det okända.
Vad hade hänt om Ingvar Kamprad tänkt så? Eller Bill Gates, eller så många andra människor som lyckats med sin dröm att skapa något stort.
Tänk om jag är en av de som lyckas! Tänk om det är meningen att jag ska våga hoppa från den klippan och se vart jag landar.
Kanske blir jag tilltufsad och måste klättra tillbaka upp till utgångsläget, kanske lyckas jag.

Frågan är bara - vågar jag följa min
dröm och mitt hjärta?

tisdag 14 januari 2014

Nu jävlar räcker det!!

Nu är jag på krigsstigen igen! Fly förbannad blir jag på alla usla bilförare som kör på våra vägar. Jag påstår inte att jag aldrig gör något fel, men jag försöker verkligen vara försiktig både för min egen skull och alla andras skull.

Det är mörkt ute och jag har klagat förr på alla som inte använder reflexer. Och det står jag för. De flesta är riktigt dåliga på att skydda sig själv i mörkret.
Men, nu är det inte därför jag är arg. Jag är jättearg och irriterad på alla bilförare som envisas med att ligga alldeles bakom min bil (och många andras).
I morse hade jag en, ursäkta valet av uttryck, idiot, som låg efter mig på E4an in mot Storheden. Jag blev chockad när jag såg i backspegeln hur nära han/hon körde. Jag tryckte ner bromsen några gånger så bromsljuset blinkade till och det verkade räcka för att personen i fråga skulle vakna upp.

När jag närmar mig avfarten mot Storheden fick jag ännu en idiot bakom mig. Jag bromsade lätt några gånger och vad gör människan. Blinkar med helljusen och fortsätter ligga 3 meter bakom min bil.


Jag blir så förbannad bara jag tänker på det. Det är mörkt ute, det är vinter och halkigt. Vad har han/hon innanför pannbenet egentligen? När personen väl kom förbi min bil så gasade de på som om det inte fanns någon morgondag.
Vad hade hänt om jag hade behövt tvärbromsa, eller ens bromsa lite grann? Jo, den bilen hade kört rätt in i min, utan minsta tvekan.


Jag är rädd om mitt liv. Om andra skiter i sina så ta en annan väg där ni kan köra ihjäl er utan att skada någon annan. Ja, det låter grymt men de utsätter alla som kör på den vägen för extrem fara.

Har ni bråttom, åk tidigare. Skiter ni i era liv, låt det stå för er själva och blanda inte in andra. Ibland känns det som att folk har hittat sina körkort i flingpaketet.
Ja, nu har jag spytt galla. Säkert har det inte förändrat något men det var i alla fall skönt för mig!

2 § Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller stannar. Avståndet skall också anpassas så att andra trafikanters omkörning underlättas.

Att förare håller för kort avstånd på landsvägar är mycket vanligt. Du kan ta hjälp av tumreglerna nedan för att hålla ett lämpligt avstånd.
Tresekundersregeln: Börja räkna när bilen framför dig är vid ett riktmärke (exempelvis ett vägmärke) och sluta räkna när du själv når riktmärket. Tog det mindre än 3 sekunder är avståndet mellan er för kort.
Kantreflexstolparna: Avståndet mellan 2 vita reflexstolpar är 50 m. 100 m, det vill säga 3 stolpar, brukar vara ett lagom avstånd till bilen framför vid landsvägskörning.
Km/h till m: Byt ut km/h i din hastighet mot meter så får du normalt ett bra avstånd till framförvarande bil. Exempelvis 90 m vid 90 km/h

måndag 13 januari 2014

Måndag - och idag ska julen officiellt ut!

Sov sjukt dåligt i natt. Kunde omöjligt somna igår kväll och öppnade på jobbet i morse så jag fick stiga upp 5.10.
Nu är jag hemkommen efter en arbetsdag, sjukgymnastbesök och lite matinköp. Dricker en kopp kaffe för att kvickna till så pass att jag orkar vara uppe några timmar.
Jag håller på att slutföra några Lunabeställningar som jag ska få iväg under veckan. Jag har varit dålig på att skriva efter nyår. Det är som att jag gått på sparlåga och mest bara existerat.
Det har varit skönt men det är svårt att komma igång igen.

Jag ska försöka få i mig lite middag nu. Vi hörs förhoppningsvis i morgon. Tjing!
By the way, julen for ut fort som tusan efter nyår. Så där ligger jag i alla fall i framkant.

onsdag 8 januari 2014

Lång vägs vandring

Jag hade tänkt berätta lite om bröllopet för er.
När jag ser på det så här i efterhand så blev det precis så som jag/vi ville ha det. 
Men vägen dit har varit lång och det har både funnits fallgropar och slukhål längs vägen.

För er som planerar ett bröllop kan jag bara säga en sak. Tro inte att det ska vara som i filmens underbara värld. Inte heller som i alla bröllopstidningar och reportagen man läser.
I vissa fall är det säkert så, men jag tror att det är så att dessa par betalar en ganska saftig summa för att inte göra så mycket jobb själv, utan hyr in en bröllopsfixare.

I tidningarna står det att man ska ta tid för varandra, en mysig middag på tu man hand och ett bubbelbad. Inte i vår verklighet! Där fanns det varken tid, ro eller möjlighet för sådant.
Allt som inte var "absoluta måsten" prioriterades bort.
Hur mycket man än planerar i god tid så kokar ju allt ner till ett par få dagar innan bröllopet när allt ska göras och utföras på riktigt.
I vårt fall var det att ställa i ordning i lokalen som tog den längsta tiden. Jag har under månader suttit och pysslat ihop en massa pynt. När man fick se mängden insåg jag hur jä*la mycket jobb jag lagt ner på det. Men det blev också perfekt!

Jag nämnde lite motgångar och sånt längs vägen.....kanske använde jag ordet slukhål för det var nog mer så det kändes.

Jag kan börja med att tillägga att jag aldrig haft så mycket finnar som när jag gifte mig. 
Anledningen: stress!
Dessutom drabbades jag av någon slags kombinerad allergieaktion/stressreaktion 2 veckor före jul när jag testade ett nytt schampo. Det kliade i hela ansiktet och jag fick liksom "myggbett" runt ögonen. 
Så det är ett tips från mig, testa inga nya produkter i samband med bröllop!
Nåja, det lugnade ner sig och det var ju tur det.

Natten mot annandagen fick brudnäbben magsjuka. Jag hörde springet mellan sovrum och toalett och låg i min kammare och gjorde upp listor på vad som måste ändras på, när vi skulle lägga bröllopet istället, kostnader.....you name it! Hjärnan gick på högvarv och det snurrade runt i magen (som alltid när någon man hör om får magsjuka).
Hon piggnade till under dagen som följde och vi fick en dags paus innan det var Tim som föll dit. Och sen min syster.
Jag var tvungen att vara hård mot dem och krävde att de skulle hålla sig i gästrummet och bara använda den ena toaletten. Allt för att inte sprida bacillerna.

Min mamma gjorde inte mycket annat än tvättade, spritade, tog hand om min systers yngsta dotter.
Hon sa i efterhand att hon kände att det snurrade lite i magen men att hon VÄGRADE acceptera det och fokuserade bara på det som behövdes göras just då. Hon klarade sig!
Och det gjorde vi andra med. Tack vare Trevis, vitpepparkorn, handsprit och att vi tog in på hotell tre dagar innan bröllopet.

Det står ganska mycket pengar på spel i ett sådant här läge. Hade vi fått ställa in hade det varit rätt problematiskt. Det hade gått, med det hade kostat.

Så dog vår kock Freds mamma och han var tvungen att åka hem till Holland. Det var Fred och hand fru som skulle sköta ställningen runt maten, buffé och allt runt i kring.
Så stod vi utan dem.
De hann laga maten innan de åkte vilket var guld värt och efter några dagars ångest fick vi tag i två tjejer som kunde hjälpa oss. Puh!

Tack vare att vi haft så många underbara vänner och familj som hjälpt till med allt runt bröllopet så klarade vi av det och alla som vi träffat efter bröllopet var jättenöjda.

Jag var oerhört nervös natten innan bröllopet. Jag tyckte att själva vigseln kändes som det jobbigaste. När allas blickar är på oss. Vi hade dessutom valt en lite annorlunda ingångslåt som gör mig extremt känslosam vare gång jag hör den. Jag hade velat lägga ut den rätta versionen men hittar den inte på youtube men det här är i alla fall låten så ni kan höra:


Jag börjar nästan gråta varje gång jag hör den och det var så fint! Men jag kunde inte titta på någon på vägen fram till altaret.
Jag lovar att dela med mig av lite bilder längre fram men här är i alla fall historien bakom bröllopet!

lördag 4 januari 2014

Remember me

Heeeeej.....kommer ni ihåg mig?
Jag har inte glömt bort er i alla fall. Efter en omtumlande jul och ett explosivt nyår börjar mina krafter så sakteliga återhämta sig. Energin är på väg tillbaka och jag har massor att berätta.
Jag passar på att ge er ett litet livstecken medan MIN MAN pratar i telefonen. Jominsann, det blev ett bröllop och jag är numera någons fru!
Vi sitter för närvarande och planerar vår bröllopsresa.....som kommer gå till det stora landet i väst.
Undertiden mumsar vi på kvarvarande Geisha och vitt vin från bröllopet.
Tända ljus har vi också.......det är härligt att vara gift.
Det är faktiskt skillnad!