Jag har ett projekt som jag skjutit upp hur länge som helst nu, bara för att jag tycker det är svårt, och för att jag inte vill misslyckas.
I fredags började jag med att rita på ett mönster, på en figur som ska sys av någon annan.
Jag kan inte rita mönster, jag kan inte ens sy efter mönster. Jag kan egentligen inte ens sy på maskin annat än raksöm och zickzack.
Nu ska jag plötsligt rita och sy något som jag först och främst ska få ihop så att bilden överensstämmer med resultatet i tyg, sen förklara via pappersmönster så att någon annan kan sätta ihop det.
För mig känns det lika omöjligt som att jag skulle kasta mig ut från taket och helt plötsligt kunna flyga.
Jag beklagade mig för Stina, min jobbpartner, som sitter nere i Stockholm. Hoppades kanske att hon som kan sy, ritar mönster och designar kläder skulle ta över allt och jag bara kunde andas ut. Men hon peppade mig och tror på mig (tur att hon gör det i alla fall). Hon fick det att låta så enkelt. Kanske är det enkelt. Det kanske bara är min hjärna som slår knut på sig i ren panik.
Vi hoppas och tror på en bättre morgondag i fråga om det projektet!
PS: Det snöade lite flingor idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!