torsdag 30 juni 2016

Jag hjärta Luleå

När förändringarna sker inser man vad som är viktigt för en och hur vackert och mysigt vissa saker är.
Luleå med dess uteserveringar

Jag har bott den största delen av mitt liv här i Luleå. Trots några kortare avstickare har jag alltid återvänt hem. Hem till Luleå.

Ebenser och Storgatan

Jag var en sväng på stan idag och tog då några bilder. Det har hänt mycket i stan de senaste åren. Mycket byggs och nytt tillkommer. Ibland har man förvånats på allt som ändrats bara mellan stadsbesöken. Nu när jag flyttar längre bort och det dröjer längre mellan gångerna jag är här så kommer det märkas ännu mer.

Här har det spelats schack sedan jag var liten

Gula Pavljongen
 (jag tycker fortfarande att det var finare när den stod på andra sidan)

Kulturens Hus

Börje Olssons hade fått ett nytt utseende. Väldigt fräscht!

Det är här alla minnen finns. All historia som jag är så intresserad av, min historia, in barndom, min skoltid, min uppväxt, mina tidigare lägenheter, ja allt.


Jag försöker att inte lägga in så mycket känslor nu idag eftersom jag åker härifrån imorgon. Tids nog ska jag sätta mig och gå igenom alla tankar och känslor. När jag har ett hem, ett hörn av världen som är mitt - där jag känner mig hemma.

Jag fick besök av Birgitta och Olga idag. Hon och hennes man har stuga här ute vid oss. Hon hade hört att jag skulle flytta och kom förbi för att prata lite. Det kändes väldigt skönt och det uppskattade jag verkligen.

Jag har redan planerat in nästa Luleå besök. Det blir i slutet av juli för då är det bröllop som stundar.
Snart kommer M hem och då ska vi fortsätta packa in i bilen som är så gott som full. Ytterligare en bil fick sättas in. Skönt att han har så mycket kontakter så det gick så enkelt att fixa. Man vill ju inte behöva köra flera gånger.

tisdag 28 juni 2016

Hur blev det så mycket grejer?

Giv mig styrka!
Jag blir helt matt av att titta på allt som står lagrat i garaget. Det är kartonger och grejer från golv till tak och täcker nästan ett dubbelgarage.
Tanken på att allt detta ska in i en bil, köras ner 28 mil och sedan bäras upp för en trappa och in i en lägenhet. Sen ska allt på plats.
Att flytta är ett digert jobb. Jag är så tacksam över all hjälp jag får i och med den här flytten. Det är en motvillig flytt och ett motvilligt uppbrott så bara det är ett stort hinder att ta sig över.
Men jag har familj och vänner som lånar ut bilar och flyttbilar, kommer hjälpa till att bära upp och få i ordning så det kommer att gå bra. Men det är trots allt utmattande att se allt i en stor röra och veta att allt måste tas omhand.

Vad man inte ser på den här bilden är de staplade kartongerna som fyller halva garaget på båda sidorna.

Resan hem till Luleå (ja Luleå är mitt hem - i själv och hjärta - och jag vill komma tillbaka).
Jag fick låna mina föräldrars bil som rymmer lite mera last än min mini, och körde norrut i ösregnet.
Det var regn nästan hela vägen.

Att komma hem/tillbaka till huset var en märklig känsla. Det kändes som hemma, dock lite tomt eftersom vi delat upp grejerna. Men soffan var densamma, och där tillbringade jag kvällen med Pälsen på magen och en skål med glass.
Vi pratade en massa om livet i allmänhet, om jobben, om vad som hänt sen vi sist träffades. Vi pratar ju i telefon varje dag så det mesta vet man ju, men det finns alltid ångor som kan utvecklas och pratas mer om.

Nu idag har jag gjort adress och flyttändringar och sådant där pappersarbete som måste göras för att all post ska komma rätt.

Jag vet inte om Danne kommer hit med flyttbilen i kväll så vi kan börja lyfta in grejer och se om allting ryms. Jag hoppas att det inte ska behövas något kompletterande fordon.

Tack alla ni som hälsar till mig och skriver fina ord om att ni tänker på mig och skickar styrka. Jag uppskattar det enormt mycket! Kram på er!

söndag 26 juni 2016

Nästa kapitel i min bok

Nästa kapitel i mitt livs bok blir svårt. Kanske inte så svårt att skriva men svårt att uppleva.
I morgon åker jag till Luleå. Jag vill säga hem, men är det mitt hem längre. Alla mina saker står ju packade i lådor i väntan på mig.


Jag känner mig både nervös, rädd och ledsen. Det kommer att bli så jobbigt att lämna M, mitt hem och Pälsen. Kotte och Smilla får stanna ett tag till, tills jag kommit i ordning. Jag vill inte att de ska behöva bli mer stressade än de kommer vara av bilresa och flytt genom att flyttas med när allt är kaos och folk kommer springa in och ut i ett nytt hem.
Men min älskade Pälsen blir kvar.

Jag vet inte om jag ska försöka att vara helt känslolös under dessa dagar och sedan ta hand om mina känslor och allt efteråt. Orkar man det?
Det här är trots allt något som måste göras. Jag kan inte skjuta upp det och det blir inte bättre av att vänta.



lördag 25 juni 2016

Ett bränt minne...

Jag blev så ledsen när jag såg nyheten om att tyskmagasinen på Karlshäll brunnit ner idag. Det är ett av mina speciella ställen i Luleå även om dess historia inte är så rolig. Det är trots att ett minnesmärke. Många gamla byggnader har fått ge vika för nya fula i Luleå. Det finns inte så mycket gammalt och historiskt kvar.



Jag vet inte om det är någon som tände på eller om det var en olycka. Men resultatet blev i alla fall detsamma. Nedbrunnet till grunden.

För två somrar sedan var jag och M där en kväll och vandrade runt. Vi kikade in i magasinen genom de förbommade dörrarna, vi klättrade upp och kollade in i det gamla tåget som stod utanför.
Det är som sagt ett speciellt ställe med mycket historia.


Ni kan läsa ett tidigare inlägg här:
http://designofluna.blogspot.se/2011/09/historiens-vingslag.html

torsdag 23 juni 2016

Ett 100 år gammalt bord

I går köpte jag ett köksbord. 100 år gammalt men stabilt som bara den. Det ska slipas lite och vaxas så tror jag att det kommer bli superfint tillsammans med de ljusblå stolarna från ikea.


Just nu står det i Marinas garage i väntan på flytten. Nästa helg sker det!

måndag 20 juni 2016

Bilbingo - inte bara för åldringar

En del verkar tro att bilbingo bara är för åldringar. Nåja, det är väl dessa som representerar den stora massan men det finns ju faktiskt yngre människor också.
Som vi! Det är tredje gången som jag är på bilbingo. Första gången var en supervarm sommarkväll på en skolgård på Carlshem eller Carlshöjd. ( läs här: http://designofluna.blogspot.se/2014/07/det-basta-av-tva-varldar.html)

Här sitter entusiasterna med bingobrickorna upptejpade på pappskivor och en tuta redo

Det var jag, min mamma, min syster och hennes dotter. Första gången för oss alla och ingen av oss visste egentligen hur man skulle göra.
De yngre människorna satt ute i sina bilar med alla dörrar öppna, eller på stolar utanför.
Inne i matsalen med det blankbonade golvet satt de äldre klientelet med sina bingobrickor, sirapsflaskor, smörgåsar och dutt-pennor uppradade.
När jag och min systerdotter, då 7 år gammal, gick på toaletten i en paus undrade hon varför det var så många gamla i matsalen.
Hur som helst vann jag 500 kr den gången.

Andra gången var jag och M på bilbingo i Luleå. Vi satt instängda i en bil på parkeringen utanför Coop Arena i ösregn och åska och med utroparen på en radiofrekvens.
Jag försökte få M att tycka att detta var roligt och spännande men lyckades inte riktigt. Ingen vinst och inget lyckat försök att få honom att bli bilbingofantast.

Och så i tisdags förra veckan. Då var jag Tove och Tim på I 20. Solig kväll och engagemanget var på topp. Vi hade med oss kaffe och mazariner, för det sa Tove att man ska ha.


När alla köpt sina brickor, varit på toaletten, införskaffat dutt-pennor (för det ska man ha) och provtutat sina bilar så satte vi igång.

Till min systers förtjusning kammade hon hem 650 kr. Hade det inte varit en till vinnare hade hon fått det dubbla.


Tyvärr drog ingen av oss in storvinsten på 15.000 kr. Det gjorde de i bilden mitt framför oss. Sånt vill man helst slippa se!
Tydligen delas det ut presenter till de som fyllt år under veckan så eftersom min syster fyller år i dag och Tim imorgon så vet jag inte om det finns planer på att åka på bingo imorgon med. Man undrar ju grymt mycket vad presenterna består av....en valfri dutt-penna, en extra bingobricka eller en mazarin?

fredag 17 juni 2016

Klä om en lampskärm

Jag blev kär i en taklampa som jag såg på Mokkasins blogg. En gammaldags lampa med fransar som jag antar att hon klätt om i nytt tyg och nya fransar.

Bild lånad från Mokkasins blogg

Förra helgen hittade jag en lampskärm i Hjuken, men den var egentligen anpassad för att vara på en stående golvlampa och inte hängande. Man kan ju bygga om insidan lite men så hittade jag en liknande skärm på Röda Korset. Den var för en hängande lampa.


Jag har kikat lite på tyger och hittade två stycken som jag gillade. Tyget jag hittade på Ohlssons tyger var viskos-aktigt och det jag hittade på panduro var tjockare bomull.

Tyget på Ohlssons

Tyg från Panduro. Detta tyg finns även i större förpackningar

Jag vet inte vad som funkar bäst och hur man smartast klär om en skärm.
Den bruna "hängande" skärmen hade en klädd insida som jag tänkte behålla. Jag gillade färgen och den var fräsch. Den gula skärmen hade ingen insida, där var tyget bara spänt utanpå lampskelettet.


Jag har inte tänkt klä om skärmen enligt konstens alla regler utan tänker mig en enklare men ändå bra variant. Kanske kan man limma bitarna på sektionerna och sedan klä skarvarna med ett band.
Om du har några tips får du gärna dela med dig.

Sen är det lite svårare att hitta band och fransar i rätt färg. Det är ju inte superinne med fransar just nu så utbudet på Ohlssons var begränsat. Jag har suttit och kollat lite på Etsy och andra sidor men inte hittat något riktigt bra ännu.
Som sagt, alla tips mottages tacksamt

torsdag 16 juni 2016

Be your true self


Ingen ska bestämma över dig och säga hur du ska vara - bara du själv vet vem du innerst inne är. 
Är du spindelmannen ena stunden, Pippi Långstrump den andra och så en glittrig prinsessa däremellan.....det är du som bestämmer!
Våga vara den du är!



Visa ditt sanna jag!

måndag 13 juni 2016

Roadtrip

Jag är på jakt efter ett äldre lite mer slitet bord. Min syster påpekade att det skulle bli snyggt med de blå ikea stolarna till ett sådant bord. Hon har rätt. Det blir lite mer levande och själfullt så.
Hon upplyste mig också om att det nog fanns ett underrede och bordsskiva i ett av husen som mormor och morfar hade.
Så igår åkte jag tillsammans med mina föräldrar på en roadtrip. Vi stannade till på ett antikställe i Hjuken, inte så långt från Åmsele.


Vi har varit där många gånger under min uppväxt och jag kommer ihåg att det fanns så mycket möbler och andra saker. När jag var yngre köpte jag på mig massa Okej-tidningar som fanns på bokloftet och lästa en massa gammalt skvaller om mina idoler.
Nu är det tyvärr inte lika mycket fynd där, mer åt loppishållet. Jag köpte i alla fall en lampskärm som jag ska klä om i något fint tyg.


På väg till huset stannade vi till vid en lada där min mamma upptäckt att gamla släktingar ristat in sina namn i plankorna. Vi hittade även mormors namn och ett inristat hus. Hon måste ha gjort detta när hon var liten för S´et i hennes namn var felvänt.


När vi kom till mormor och morfars gamla hus parkerade vi och gick upp för att knacka på för att se om Andy och Maggie var hemma.
Ingen öppnade så vi kikade runt och förundrades över hur självförsörjande de är. Hur mycket ved som helst, odlingar och djur. Här har de mat och saker att göra!


På väg ut till Tjarn ringde Andy och sa att de kommit hem och att han satte på kaffe.

Min favoritskog

Vi tog oss ut till stugan tillsammans med miljoner av mygg. Letade igenom efter fynd och hittade lite olika trälådor från förr. Vi hittade även ett fint bord med två lådor. Men det visade sig att det skulle bli alldeles för lågt för att ha som matbord.


Vi kånkade trälådorna tillbaka till bilen och fick kaffe och en kaka som Maggie bakat. Supergod!


Efter fika och lite samtal och skvaller körde vi tillbaka till Umeå med våra fynd. Men innan vi packade in lådorna i bilen upptäckte jag en supervidrig med ändå faschinerande spindel. Undra vad det var för sort?!

lördag 11 juni 2016

Pinchos - god mat i en app

Igår var jag och min syster och åt på den nya restaurangen Pinchos. Här var det inrett i cirkusstil med olika färger i de olika delarna av restaurangen.


Hela konceptet är uppbyggt på restaurangens app. Man beställer mat och dryck via appen, får sms när man kan hämta maten i luckan och betalar via appen.


Supersmart och supersmidigt! Det innebär att man inte behöver ha en kypare hoverande runt sig när man ska bestämma sig för maten, eller vänta på att få betala.
I och med detta så kan man enkelt beställa mer mat och dryck när man känner för det.


Alla rätter är små - i tapasform, så man kan beställa flera olika grejer utan att det blir speciellt dyrt.


Jag kan varmt rekommendera er att besöka Pinchos om ni är i Umeå eller i någon annan stad där restaurangen finns.