Jag sitter vid köksbordet och gråter, känner mig helt tom, förvirrad. Trött är jag också. Jag kom till jobbet och efter mer än 4 års knappande samma inloggningskod kunde jag för mitt liv inte komma ihåg mina siffror. Det var tomt i huvudet.
Jag hade någorlunda koll på ungefär vika siffror som var inblandade. Visste att det var 4:or och 1:or men kombinationerna gick inte ihop hur mycket jag än försökte och slutligen fick jag hjälp av en arbetskompis att hitta koden i datasystemet.
Det är en skrämmande känsla att bara tvärt tappa information som man kunnat så länge.
I går fick jag en lång, varm och hård kram på jobbet. Ord som värmde. Välkommen till Umeå! Hur mår du nu? Kom förbi och fika när du vill!
Min pappas gamla arbetskompis var och handlade och det kändes så ärligt och varmt och fick mig att känna mig glad resten av dagen.
Jag är både van och inte van att vara ensam. Men jag tycker inte om känslan. Jag känner mig avskärmad och utanför. Det känns som att alla andra är bjudna på fest men inte jag...jag står utanför (som Ove i regnet) och tittar in.
Jag önskar att det var lika enkelt att göra som att säga. Jag kan säga och tänka att jag ska prioritera mig själv, fokusera på mitt och det jag behöver göra för att må bra. Men jag fokuserar på alla andra istället...för jag orkar inte annars.
Jag är rädd för att om jag släpper på känslorna, börjar rota och greja med dem så kommer allt att rasa och då fixar jag ingenting. Då blir jag bara en blöt fläck som ligger i fosterställning i ett hörn av rummet och önskar att jag kunde vakna upp och allt var som vanligt igen.
Jag har inte bett om det här, jag har inte valt det här. Det är någon annan som gjort det åt mig.
Det är inte så att jag misstrivs i mitt nya hem, i min nya stad, med alla fina nya människor som jag lärt känna....men jag ville bara få välja själv....
Imorgon kliver jag upp som vanligt, duschar, stänger av tankarna, tar på mig "the happy face" och åker till jobbet. När jag kommer hem, ja då får vi helt enkelt se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du vill skriva en rad, eller två! Jag svarar på kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!