torsdag 17 augusti 2017

Photoshoot

I kväll är det dags för en ny fotografering. Mitt andra "offer" kommer stå redo för att fångas av mig.
Kommer att bli toppenroligt! Let the magic happen!


lördag 12 augusti 2017

Fototillfället som äntligen blev av

Äntligen blev det av! I går var jag och Cebastian vid grafittiväggen och fotade lite. Det är ett häftigt ställe med en massa färg! Och han är ett tacksamt "offer" att träna på! Tack C för att du ställer upp!





fredag 11 augusti 2017

Gestalten vid huset

Jag berättade för några inlägg sedan om min och Malins besök i spökhuset. När jag pratade med en kollega på jobbet berättade han att hans dotter hade varit på platsen strax innan boningshuset revs.


Hon hade tagit en bild på huset och om man tittar noga på trädet som står framför huset kan man se något.....


Tittar man i närbild kan man se en gestalt.  Man kan urskilja ett ansikte, en kropp och att gestalten håller ett djur i famnen. 


Vem är det? 

torsdag 10 augusti 2017

Magkänslan som finns...eller inte finns där!

Ni har säkert haft en magkänsla någon gång. Att något kommer gå fel eller kanske rätt.
Ska man lita på sin magkänsla eller är det bara en del av ett hjärnspöke. Kan man fundera så mycket på något att man sätter igång en process som egentligen inte skulle finnas där? På så sätt skapa en magkänsla av något obefogat och obefintligt?


I mitt förra förhållande kunde jag ofta få en magkänsla när något var på gång. Många gånger visade det sig vara rätt. Jag hade fog för min oro. Det fick jag ju veta i efterhand.

Jag vet att jag är en tänkare i stora mått och en "oroare" i ännu större mått. Jag jobbar på att försöka sluta tänka och analysera så mycket. Jag försöker bryta tanken med något helt annat innan den slår sig fast - för då är det svårt att stoppa den.
Det ger ju inget att oroa sig, om man inte fått klara bevis på det man oroar sig för vill säga. Men att oroa sig för en känsla, det ger liksom inget. Ändå klarar jag inte av det utan faller gång på gång dit.

Jag har så mycket lättare att se allt som kan gå fel, allt jag kan misslyckas med istället för allt som kan gå rätt. Varför är det egentligen så?


Jag vill inte vara en orolig själ, irrandes runt med min magkänsla. Jag vill kunna släppa allt!

onsdag 9 augusti 2017

Ännu mer sjukdom....och jobb

Jag börjar nästan tro att ingen vill vara med mig....två personer hade jag planerat att fota i veckan. Båda blir sjuka.
Är det inte regnet eller jobbtiderna som ställer till det för oss så är det dessa jä*la förkylningar.
Vad är det med folk egentligen? Har de inget immunförsvar?!
Nä, skämt åsido, man kan ju inte rå för att man blir sjuk men det är så himla trist när ens planer förstörs av det.

Jag la ut den här bilden som jag tog på mig själv och när min mamma ringde frågade hon om det bara var jag som var frisk nog för fotografering...och så visade det ju sig vara.


I morgon är det jobbveckans sista dag och jag ser fram emot tre härliga dagars ledighet.

tisdag 8 augusti 2017

Blaaaah

Känner mig uttråkad. Jag måste hitta nåt som får mig att fylla på energin igen. Hade massor med planer men alla tycks bli sjuka....suck!


torsdag 3 augusti 2017

Spökjakten

In i skogen på småvägar åkte vi. Letade efter huset som Malin berättat om. Förväntningarna var stora. När vi närmade oss platsen såg vi att de hade röjt skog. Stora kalhyggen bredde ut sig och Malin blev orolig för att huset inte skulle finnas kvar.
Det var några år sedan hon sist var där, så mycket kunde ha hänt. Men vi hoppades i alla fall. Vi höll nästan på att missa den lilla vägen in till gården eftersom skogen hade vuxit sig så tät.
Besvikelsen var stor när hon upptäckte att själva boningshuset var rivet. Där det en gång stått fanns det bara en massa blåklockor och brännässlor.




Ladugården stod kvar, om än förfallen. Och ett mindre hus som antagligen varit bagarstuga och hem för drängar och pigor. Gamla rostiga lantbruksmaskiner stod ute i skogen.


Det var sjukt mycket mygg och brännässlor och jag hade inte långbyxor på mig vilket jag snabbt insåg var väldigt orutinerat.
Vi kunde i alla fall komma in i det mindre huset och gick runt och kollade. Det hade hunnit bli lite mörkt ute vilket gjorde det svårt att fota inomhus.



Malin gick igenom gamla tidningar som låg kringspridda på golvet i ett av rummet. Historien bakom huset är att det bodde en familj här, en man och hans fru och tre barn. Mannen hade ihjäl sina barn i huset och skulle även döda sin fru som lyckades ta sig därifrån. Dessvärre gick hon ner sig i myren en bit från huset och drunknade. Han tog även sitt eget liv inne i huset.
Varför allt detta skedde vet jag inte. Jag skulle väldigt gärna vilja veta mer!


Malin påstod att det var någon som petade henne i sidan när vi var uppe på vinden. Och det var inte jag!!


Nu ska vi leta reda på fler "spökhus" att besöka.

onsdag 2 augusti 2017

Spökhus

Härom dagen skulle vi fota vid grafittiväggen uppe på I20. Men precis när vi skulle åka brakade regnet lös och det var ett väldigt intensivt regnfall. Vi körde upp dit i hopp om att det snart skulle lätta men efter säkert en timme i bilen då vi bara kunde sitta och kura gav vi upp.
Nytt försök på måndag igen och då hoppas jag att vädergudarna är med oss!

Idag är jag ledig. Jag städade hela lägenheten igårkväll efter att ha varit på kalas hos S som fyllde 5 år. Jag höll på till strax efter 23, men det var det värt. Det innebär att jag har två helt lediga dagar och inte behöver ägna mig åt sådant.

I kväll ska jag och Malin dra ut till henne och käka middag innan hon visar mig ett spökhus i grannbyn. Hon har inte varit där på länge men jag hoppas att det är lika häftigt som hon beskrev det igår.
Om det är det så kanske jag har lite bilder att dela med mig av sen. Jag bara älskar gamla hus! Vet inte varför jag har sådan dragning till dem...spänningen, historien och potentialen som jag ser i dem kanske.



tisdag 25 juli 2017

Vad ska jag bli när jag blir stor?

I helgen satt jag och en kompis på min balkong och drack kaffe efter att ha varit ute och promenerat. Hon ska börja plugga i september och vi diskuterade och pratade en hel del om livet, vad vi vill och kanske borde göra, både för att må bra i själen och samtidigt känna att man gör något man brinner för.

Jag har jobbat med så många olika saker genom åren. En del saker har jag utbildat mig till, bara för att få ett jobb, andra saker har jag läst för att jag varit intresserad av det.
Jag har inte behörighet att söka in på universitetet eftersom jag inte läste matte mer än ett år på gymnasiet. Jag vet inte heller om det finns något jag känner tillräckligt stort intresse för heller för att lägga ner så mycket tid och energi på att läsa där. Det skulle innebära att jag måste läsa in matten bara för att söka in, och jag vet - jo, jag vet, att jag inte orkar och inte heller vill det.

Innan jag flyttade hit till Umeå började jag läsa grafisk kommunikation. Jag gillar att hålla på med illustrationer och nörda framför datorn. Jag gillar foto, bild och sådant.


Däremot var jag inte speciellt intresserad av att läsa om typografi och en del andra saker som ingick i utbildningen. Men, som det blev när livet kom emellan och jag inte mådde så värst bra under den tiden blev mitt studieuppehåll för långt och Umeå kommun hade inte heller avtal med skolan. Så när jag flyttade kunde jag inte heller gå kvar på den utbildningen.

Men någonstans såddes ett frö när vi pratade i helgen. Kanske skulle det vara intressant att hitta någon liknande utbildning nu. Men kan jag plugga och jobba samtidigt - jag vill ju ha ett liv också.
Förra året skrev jag en massa reportage för en tiding och webbsida samtidigt som jag jobbade full tid. Jag skrev på morgonen innan jobbet, på mina lunchraster och på kvällarna. Jag var rätt stressad att hinna få in alla reportage i tid. Ingen idealisk situation.

Ska jag ta tjänstledigt? Studera på heltid under en period. Har jag råd med det?
Jag får nog låta det ligga och gro ett tag, men det kan ju vara idé att se vad det finns för utbud i alla fall.

måndag 24 juli 2017

Den historiska ön

Jag har haft en underbar vecka i det historiska Visby. Vi har promenerat längs kullerstensgator, suttit på caféer, cyklat runt i omgivningarna och i alla backar i staden (herrehud hur tänkte gutarna när de byggde stan). Vi har gått stadsvandring med gamla Gertrud och grillat hemma på gården.


Barnen fick besöka Pippi i Kneippbyn och jag fick klättra upp på klippan i Högklint.


Vi har ätit saffranspannkaka, glass och klappat katter.


Upptäckt ruiner och föreställt oss hur det var att leva på medeltiden. Sett skelett med pilhål i huvudena, luktat på vackra rosor och samlat stenar. Fått och tagit bort fästingar och bara haft det härligt, ledigt och umgåtts.




Vi åt crepes och galetter på Crêperie & logi "Strykjärnet" som låg i ett smalt gammalt hus. Man tror inte att man blir mätt på en "liten plätts" men jag kan säga att jag höll mig mätt hela dagen. De var gjorda på bovete och man kunde välja på en massa olika fyllningar. Den jag åt hade chevreost, ruccola, pinjenötter och honung. Mums!



Krutgumman Gertrud berättar om den tyske medeltidsköpmannen som var först med både kiosk och Facebook!

Sista kvällen i Visby satt vi på en höjd och såg solen gå ner över hav och ruiner. Det var så vackert!
Det var massor av folk som samlades och förundrades.


Tiden går så fort när man är bortrest och så plötsligt är man tillbaka hemma i vardagen igen med allt vad det innebär.


Tack till mina underbara föräldrar för denna fantastiska resa som ni gav oss!


Nu fick jag äntligen se ditt Visby lilla mamma!