torsdag 25 januari 2018

Andningshål

Jag har känt mig lite låg sista veckan. Säkert är det en blandning av detta eviga vintermörker, oro för en vän, hormoner och att det inte händer så mycket på jobbet.
Jag har känt mig uttråkad och lättirriterad. Hur mycket jag än vill komma ur svackan så har jag inte energin till det. Det blir som en ond cirkel.

Jag vet precis vad man bör och inte bör göra i stunder som denna men när inte orken och engagemanget finns där är det himla svårt att ta steget.

Idag snöar det inte längre. Det är blött och slaskigt ute och himlen är blå - det luktar vår. Bara det gör mycket för mitt humör.

Jag sitter och syr och njuter av att bara vara. Det är jag, katterna som sover på sina ställen och tvättmaskinen som snurrar på. Jag behöver dessa stunder så mycket. Jag behöver få nörda ner mig i min kreativa bubbla. Det må vara kaos omkring mig, stökigt som tusan....men jag njuter ändå.


Tack och lov för dessa andningshål i vardagen!

onsdag 24 januari 2018

En usel morgon!

Vintern kan vara vacker.....när man ser den på bild, eller genom ett fönster. Men den kan också vara ett rent helvete!

I går backade jag in i en snödriva, kl 06.23 på morgonen. Satt fast som en seg kola i en tand. Kom tack och lov loss efter bara en kort stund och hann i tid till jobbet.

I morse hade jag inte lika tur. Satt fast i 15 minuter i en ynka liten plogkant. Det var blötsnö och hur jag än försökte komma loss gick det inte. Jag tog mig varken framåt eller bakåt.
Jag gick runt bilen, sparkade loss den snö som satt fast runt däcken (ja, i tennisskor! Smart - inte så värst).
Testade starta bilen, däcken bara spann. Hittade en spade i baksätet och gick runt bilen, skottade, sparkade och sa en del fula ord.
Funkade fortfarande inte. Böjde mig lagom graciöst på sidan av bilen och försökte få bort all snö som packats under den. Det brände till på baksidan av låret och efter det kunde jag knappt röra mig.

Jag blev mer och mer arg. Varje gång jag startade bilen gick fläkten upp på max, jag drog ner den för att inte bli ännu argare. Det immade på alla rutor.
- Kom igen, kom igen.....var mitt mantra. Men det hjälpte inte. Hittade en hockeyklubba och la mig på sidan av bilen, grävde, sopade undan snö. Svor - alla fula ord jag kunde komma på.
Jag hatar vintern! Varför bor jag här!!! väste jag till mig själv. Hatar! Hatar! Hatar!


Byxorna var genomblöta, fingrarna stelfrusna, snorade, halvgrinade och var allmänt på uselt humör.
Tillslut, efter en kvarts krälande runt bilen kom jag ut på vägen. Då hade jag suttit inne i bilen och skrikit och slagit på ratten som en annan galning. Grinade och snorade i kanske 10 minuter innan jag tog mig samman.
En jävla pissmorgon kan man kanske kalla det. Nu tar jag mig knappt upp för trappan hemma och sitter mest och smörjer liniment på mitt stackarns lår.
Jag kommer inte gå ut förrän till våren igen!

tisdag 23 januari 2018

En dröm som gick i uppfyllelse

När jag var liten stod jag ute på min gata på kvarteret med min "trailer" och spelade tennis. Ni vet en sån där klump med gummisnodd där det sitter fast en tennisboll.
Det är ett minne som är starkt hos mig. Jag stod där och slog bollen, om och om igen. Med tiden torkade gummisnodden mer och mer och blev skör. Den gick av och bollen åkte all världens väg. Jag lagade den med knut efter knut och snodden blev till sist kortare och kortare.

Jag minns att jag målade mitt tennisracket vitt på ena sidan, med svarta ränder, och svart på andra sidan, med vita ränder.
Som så mycket annat i mitt liv så påbörjas projekt som aldrig blir slutförda. Mitt tennisracket blev halvmålat, precis som mitt paljettpannband som till hälften syddes med paljetter, men aldrig slutfördes.
Så typiskt mig....så många halvfärdiga projekt som påbörjas i iver men slutar med uträkning och brist på engagemang.
Jag är en "starter" men ingen "finisher".

När jag växte upp hade jag lust att prova på tennis på riktigt, men vågade inte. Antagligen berodde det på rädslan för att misslyckas. Som i så mycket annat.
Men i helgen var jag för allra första gången på en riktig tennisplan, med racket och bollar redo för att testa och se om det skulle vara precis så roligt som jag trodde att det skulle vara. Och det var precis så roligt som jag trodde. Jag var inte bäst, och jag känner inte något tvång att vara det. Det var bara roligt!


Det här är verkligen ett sätt som jag gillade att röra mig på. En träningsmetod som kan fungera för mig. Längtar redan till nästa gång jag får chansen att stå där.
Då ska jag se till att ha skor med sulor som tål att röra sig i alla riktningar och inte den skit jag hade på fötterna i lördags.


Jag tappade bägge sulorna, eller slet loss dem för att kunna fortsätta efter att de till hälften lossnar från skorna efter bara en kort stund.
Until next time!

onsdag 17 januari 2018

Skepp o´hoj!

Ibland får jag specialbeställningar på mina figurer. En kvinna beställde ett antal för några år sedan, bl.a ville hon ha en afterski figur.


Nu fick jag mail från henne igen och den här gången önskade hon tre figurer i oliv/lattefärger med sjötema.
Resultatet blev dessa tre figurer som nu är skickade ner till Söderköping.


Det är extra roligt när samma kunder hör av sig och vill beställa fler figurer. Då vet man att det handlar om nöjda kunder.

onsdag 10 januari 2018

Dö inte nyfiken

Jag ligger lite efter TV tablån och ser därför ikapp mig på säsongens visade avsnitt av Stjärnorna på slottet.
De har valt att lägga in ett specialavsnitt där de visar Johannes Brost avsnitt i repris från tidigare år till minne av honom.
Jag tycker det är jätteintressant med sådana här program eftersom man får lära sig så mycket om dessa personer som man inte har en aning om. Man bildar sig en uppfattning utifrån de bitar som visas upp i TV eller de karaktärer de spelar.

Johannes Brost är däremot en person som jag träffat i levande livet. Han var verkligen den där roliga kufen som man får uppfattningen om när man ser honom på TV.
Jag fick äran att följa hans jobb på nära håll under min praktik på inspelningen av Rederiet. Vi var och åt lunch tillsammans och han bjöd verkligen på sig själv!

Hittade lite gamla foton att bjuda på:

  Joker tar igen sig

Uppvärmning

Ola Forssmed i sin salong

Linus Wahlgren var bara en barnunge då

Reidar Dahlén

Jag tycker om titeln på hans självbiografi och jag ska försöka tänka på det när jag lever vidare.
Dö inte nyfiken!

onsdag 3 januari 2018

Put on your big girl panties!!

Jag är tillbaka i Umeå sedan i måndags. Benen och armarna har återhämtat sig men dessvärre inte bröstkorgen.
Det verkar inte bättre än att jag kan ha brutit/fått spricka i revbenen efter mitt fall i backen.
Jag har ont som ögat i den vänstra, nedre delen av bröstkorgen. Det gör ont att ta djupa andetag, att sitta, att böja mig, skratta, hosta och nysa. Jag har svårt att ligga på den vänstra sidan när jag ska sova.


Jag googlade lite för att se vad symptomen var och vad man kan göra. Symptomen stämmer, och vad man bör göra är inte annat än att härda ut. Ta ipren och andra värktabletter.
Att gå till läkaren, betala 250 kr för att de ska konstatera något och sedan säga åt mig att ta ipren känns inte värt.
Allt sådant här läker av sig själv. Det är ju liksom inte så att man kan gipsas, och inga ben sticker ju ut så......bara att bita ihop!